Flygplatserna hotas när regeringen är passiv

Regeringen har inte budgeterat för att på något sätt kompensera de flygplatser som inte är statliga för den införda flygskatten.

Regeringen har inte budgeterat för kompensation för flygskatten.

Regeringen har inte budgeterat för kompensation för flygskatten.

Foto: Ole Berg-Rusten

Politik2019-10-28 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Detta rapporterade Sveriges Radio under helgen. De statliga flygplatserna, som drivs av Swedavia, finns för att staten anser att de har ett strategiskt värde. För ett par år sedan blev dessa drastiskt färre och flera kommunerna fick själva bestämma om flygplatserna skulle bomma igen eller om man kommunalt skulle ta över driften av dessa flygplatser. Sundsvall/Timrå Airport är en sådan.

Här i Piteå är närmsta Swedavia-flygplats Luleå Airport. Flygplatserna i Arvidsjaur och Skellefteå drivs inte av Swedavia och är således i riskzonen att drabbas nu när detta besked kommer. I samband med att flygskatten tillkom under förra mandatperioden så blev det tal om att flygplatser som Skellefteå och Arvidsjaur skulle få kompensation. Men detta har regeringen alltså inte avsatt några pengar för i 2020 års budget.

Flygskattens syfte var att minska flygandet, för miljöns skull. Och vissa kan ju finna det rimligt, men om smärtgränsen i pris nås för alltför många så kommer ju givetvis små flygplatser, framför allt i norra Sverige ligga pyrt till. För flygbolagen kommer förstås inte vilja flyga från och till flygplatser där resenärunderlaget är svagt i och med att det inte blir hållbart varken ur ekonomi- eller miljösynpunkt.

De flygplatser som alltid kommer att klara sig är och därmed alltid kommer att vara trafikerade sträckor är ju till exempel Stockholm - Göteborg Och det kan ju tänkas vara rimligt om man bara tänker resenärer i siffror, men det är just de sträckorna som redan har de bästa möjligheterna att färdas på andra sätt.

Således hade kompensation till just flygplatser som Arvidsjaur och Skellefteå varit i sin ordning, ur någon slags jämlikhetsperspektiv. Det är ju inte precis som att statens järnvägar heller når varje vrå av landet. Det är inte heller på platser som Sorsele som Sveriges mest förmögna personer bor, som skulle ha råd att flyga oavsett hur hög skatten blir.

Trots att införandet av flygskatten motiverades av regeringen med just att det skulle minska flygandet säger infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) till Ekot att “Det återstår att se om flygskatten fått effekten minskat flygande”. Man kan utan att överdriva säga att regeringen fladdrar lite i sin logik.

Det är en jämlikhetsfråga i grunden. Det mest logiska hade varit att beskatta kortare resor utan anslutningar mer, och sedan ekonomiskt kompensera de flygplatser och resande med längre avstånd. Det borde ligga i statens jämlikhetsplan att ingen svensk medborgare ska ha mer än 20 mil till en flygplats, särskilt om tågen inte går. Och således borde även detta vara prioriterat i statens budget.

Att flyga är dåligt för miljön är ingen hemlighet, men det är något som ingen är mer medveten om än flygindustrin själva. Utveckling sker hela tiden och exempelvis SAS, som är det bolag som trafikerar sträckan Stockholm - Skellefteå, koldioxidkompenserar.

Det borde vara Sveriges regering, inte privata bolag, som ligger i bräschen för den gröna omställningen. Det är synd att det inte är så, men det är ju tur att flyglobbyn åtminstone bryr sig. Ett miljömässigt hållbart Sverige kräver ett jämlikt Sverige. Regeringen borde se det och jobba utifrån ett socialt hållbart perspektiv där Norrländsk glesbygd inte straffas. För vad är sådana fall poängen med att ha kvar flygen över huvudtaget, om dessa perspektiv inte tas med i beräkningen?