Yttrandefrihetens gränser

Piteå2014-08-26 00:19
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag ser att åklagaren i Nyköping beslutat sig för att dra en yngling inför skranket därför att han på Fejset har klagat över att böneutropet störde honom. Vanvördigt skrev han att ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen”. Följden blev att ett hundratal protesterande personer samlades utanför mannens bostad och polisen tvingades till plats för att lugna ner stämningen.

Frågan är lite knepig. Vi har grundlagsfäst rättighet att yttra oss fritt. Religiösa grupper får faktiskt finna sig i att deras husgudar blir kritiserade, att deras vanor blir förlöjligade och deras teser ifrågasatta.

Men vi som inte är religiösa får också finna oss i att det finns dom som exempelvis lever om på söndag morgon.

Om någon tar illa upp är inget argument mot yttrandefrihet. Om jag skriver något elakt på nätet, på min egen hemsida, om exempelvis islam, är det inte samma sak som om jag står utanför en moské och skriker förolämpningar.

Om exempelvis en kristen pastor i en kyrka uttalar sig, med hänvisning till Bibeln, kritiskt mot homosexuella, är det helt i sin ordning. Men samma uttalanden utanför en RFSL-lokal är olagligt.

Men de som känner sig djupt kränkta av ett uttalande, har de inte rätt att slippa få det som de betraktar som heligt besudlat? Svaret är i allmänhet nej. Den som vill jämföra böneutrop med en plågad åsna har sin fulla rätt till det. Liksom exempelvis ifrågasätta att profeten Muhammed gifte sig med en minderårig flicka, något som en frikyrkopastor vågade sig på för några år sen.

När det gäller böneutrop är det dessutom så, att det finns dem som känner sig djupt kränkta av dessa. De som exempelvis flytt från islamska länder förknippar oväsendet med förtryck, tortyr och annat elände. Har de rätt att slippa påminnas om det mörka förflutna?

Nej, detta får de leva med. Ett annat exempel är när några medborgare i Ystad klagade över att det ringde i kyrkklockorna på ett störande sätt. Mariakyrkan, som funnits på plats och på detta sätt väsnats i många hundra år, dömdes först att minska ding-dånget till ett tyst pling. Lagvrängarna kämpade mot varandra, och slutresultatet blev en kompromiss. Nattetid fick klockorna ringa, men med dämpat ljud, dagtid fick det vara fullt ös.Det tycker jag är en rätt bra kompromiss. Den som inte gillar kyrkklockor ska ha frihet att flytta dit det inte väsnas. Men har sin fulla rätt att bo kvar - och gnälla i sin egen spalt på Facebook.

Den som av någon anledning vill väsnas – för att de tror på Gud, för att de vill sälja glass, för att de tagit studenten, för att fira en idrottshändelse – har sin fulla rätt att göra det. Men med vissa inskränkningar nattetid när folk behöver sova. Svårare än så behöver det inte vara. Frihet kräver kompromisser som inte upphäver friheten.

Krönika

Läs mer om