Margot Wallström satsar nu helhjärtat på att vara en tung spelare i det lag som förhoppningsvis ska återge Socialdemokraterna makten den
14 september. Samtidigt ger hon extra tyngd åt det politiska team som Stefan Löfven byggt och just nu bygger omkring sig.
Under sina tio år som kommissionär var hon Sveriges viktigaste röst i EU. En uppgift hon klarade med bravur. Efter EU-tiden ville Margot Wallström ha en friare roll, men stängde aldrig dörren helt för framtida politiska arbetsuppgifter.
Så nu efter några år med skiftande arbetsuppgifter,bland annat FN- uppdrag, är hon beredd att axla ett större politiskt ansvar och gör därför en av många efterlängtad politisk comeback. Då i akt och mening att först ge sig in i valrörelsen och sedan om allt går väl stärka Stefan Löfvens kommande regeringslag.
Det vore förstås tjänstefel av Socialdemokraterna om man inte tog tillvara Wallströms långa politiska erfarenhet. Hon den bredd och erfarenhet av svensk inrikespolitik som kommer väl till pass både i valrörelsens spurt som senare. Hon har ju inte bara EU-erfarenhet utan också mångårig regeringserfarenhet.
De senaste 16 åren har hon befunnit sig vid sidan den om inrikespolitiska hetluften, men det vägs upp av andra plusvarianter.
Hon är lyhörd inför andras åsikter och hon har en förmåga att förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt. Hon är rättfram och tydlig.
Därför blir hon självfallet en tillgång både för Socialdemokraterna som svensk inrikespolitik.
Hon har dessutom en lång och gedigen förankring i den Socialdemokratiska rörelsen. Ibland har hon framställts som alltför ”snäll”, men samtidigt har hon visat att hon är både tuff och pådrivande.
Att hon är viljestark, visar inte minst hennes tidigare uttalanden om färdriktningen i svensk inrikespolitik och hennes konsekventa linje vad gäller uppdraget som EU-kommissionär.
Margot Wallström är en politisk veteran med stor integritet och breda kunskaper. En person som skräddarsydd för dagens Socialdemokrater.
Hon har gått den långa politiska vägen från ung SSU:are hemma i Västerbotten och sedan med uppdrag i det Socialdemokratiska partiet i samma generation som Anna Lindh och Mona Sahlin. Tveklöst ett tungt politiskt kapital att förvalta.
Så Margot Wallström ska inte underskattas. En del kanske kommer ihåg att Göran Persson i ett skede försökte övertyga henne att komma hem till inrikespolitiken igen och efterträda Lars Engqvist som socialminister, men Wallström föredrog Bryssel.
Ett förhållande som gjorde Persson både besviken och butter.
Relationen dem emellan var därefter tidvis djupfryst. Han vill ju bestämma och här var det en person som gick honom motvalls.
Det är inte vem som helst som har styrkan, eller förmågan, att stå emot när starka krafter vill att man ska uppträda på ett annat sätt än vad vissa med formellt större makt kräver. Margot Wallström har den integriteten. Något som dagens Socialdemokrater behöver.