Undersökningsledaren, docent Staffan I Lindberg, skriver detta på DN-debatt:
"De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll. "
Ja, det är säkert en del av förklaringen. I jakten på marginalväljare slätar partierna ut sina budskap. Ideologerna får ge plats åt marknadsstrateger. Det är sällan socialdemokrater talar om demokratisk socialism och det är sällan som moderater hyllar konservatismen.
Samlingen i mitten är alltså ett demokratiskt problem.
- Alla pratar så mycket om hur bra det går ekonomiskt för Kina och hur bra de har det, och ingen talar om fattigdomen och förtrycket på landsbygden, så de kanske får intrycket att diktatur inte är så farligt.
Det menade undersökningsledarens sextonåriga dotter och det ligger ett stort mått av sanning i konstaterandet.
Diktaturens alla vidrigheter blir inte så tydliga. Och man kan i dag lätt ställa ordningen och stabiliteten i diktaturens Kina mot kaoset och oron i det demokratiska Grekland.
Paradoxalt nog kan också kommunismens sammanbrott och fascistdiktaturernas kollaps ha försvagat demokratisynen i vissa grupper. Förr var det ju så tydligt. Polacker som krävde frihet kastades i fängelse och i Spanien slog Francos polis ned på alla som talade om demokrati. Nu är exemplen mer avlägsna och ofta mer otydliga.
"De äldre i Sverige som haft diktaturer in på livet har en helt annan bild av värdet av demokrati. För 97 procent av dem är det mycket viktigt att de lever i ett demokratiskt styrt land", skriver Staffan I Lindberg.
Men samma grupp, vi äldre som upplevt olika diktaturer, har misslyckats att överföra erfarenheterna och kunskaperna till yngre generationer. Kanske är det så att man tar allt för givet, att man tror det inte behövs någon plädering för demokrati och mot diktatur.
Människor som drabbades av nazisternas brott åkte runt på skolor och berättade från Auschwitz och Bergen-Belsen. Kanske chilenare kan berätta i svenska skolor om den skoningslösa diktaturen under Pinochet och rumäner berätta om det hårda förtrycket under Ceausescu.
Tydligare politiska alternativ och bättre information om den ovärdiga diktaturen är några av de vägar man kan gå för att stärka demokratin.