Visst gör det ont ...

ALLIANSSAMARBETET Samarbete kan på många sätt vara fruktbart och utvecklande, men det kan också kosta på. På den rödgröna sidan finns en vinnare, Miljöpartiet, och i andra blocket är Moderaterna den enda vinnaren. På den rödgröna sidan är det timeout just nu. Men hur länge kommer alliansen att hålla?

Piteå2010-11-01 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I det senaste valet gick Alliansen framåt, vilket moderatledaren Fredrik Reinfeldt också påpekar gång på gång. Men sanningen är lite mer komplicerad än så. Den samlade alliansen gick visserligen fram med 1,04 procentenheter med det fanns bara en vinnare. Moderaterna ökade med 3,83 procentenheter men Centern minskade med 1,32 procentenheter och Kristdemokraterna med 0,99 procentenheter. Folkpartiet kom undan med ett nödrop och minskade med bara 0,48 procentenheter.
Minskningarna kan förefalla små, men då ska man komma ihåg att de är stora i förhållande till partiernas storlek. Detta har vi skrivit tidigare om på denna sida. Men det tål att påtalas igen. Än mer uppenbara blir problemen inom det borgerliga blocket om man tittar på de opinionsundersökningar som kommit efter valet. Stödet för Moderaterna ökar medan stödet för Centern och KD minskar. Av detta kan man dra slutsatsen att dessa två partier erhöll en hel del taktikröster från moderata väljare som ville säkra att alla de fyra allianspartierna skulle bli kvar i den svenska riksdagen. Problemen för C och KD är alltså betydligt större än vad valresultatet visar. Dessa två partier håller bokstavligen på att ätas upp av Moderaterna. Den stora moderata framgången i valet beror inte på väljarströmmar över blockgränsen utan till största del på strömmar inom det blå blocket.
Frågan är bara hur länge de små allianspartierna orkar stå ut med att betala priset för samarbetet. Inte kan det ha blivit lättare när Moderaterna såg till att stärka sin ställning internt i regeringen. Förutom profilposterna för partiledarna fick C, KD och FP hålla tillgodo med poster i regeringens B-lag. Den bestående känslan efter regeringsbildningen är att Sverige har en moderat regering där de andra får vara med på nåder.

Inte oväntat har också allianssamarbetet börjat ifrågasättas av företrädare för de mindre regeringspartierna. På debattsidan i denna tidning kunde vi i förra veckan läsa hur den tidigare vice ordföranden i det kristdemokratiska ungdomsförbundet, Andreas Brovig, ifrågasatte samarbetet. Han skrev bland annat: "Personligen tror jag inte att Alliansen kommer att kunna hålla ihop mer än fyra år till ... Socialdemokraternas totala dominans över svensk politik under 1900-talet visar på hur tendenser till maktfullkomlighet lätt blir synliga i regeringsbärande partier. Samma tendenser börjar vi skymta i Moderaterna, där ledande politiker talat om att de måste få skörda sina valframgångar."
Brovig fortsätter: "Risken är att övriga borgerliga partier marginaliseras när Moderaterna står med ledartröjan och uppfattas som initiativtagare till den politik väljarna vill ha. Det bästa för Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet vore om de hade möjlighet att profilera sin egen politik, utan att bindas ihop med Moderaterna."

Ska de små allianspartierna överleva samarbetet krävs att de profilerar sig hårdare. Detta kommer att leda till större påfrestningar inom alliansen. Framförallt C och KD måste sätta hårt mot hårt. Frågan är om Moderaterna kan hantera den situationen. Det skulle inte förvåna om Brovig får rätt och Alliansen går in i någon form av timeout i god tid innan nästa val. Annars blir det nog adjöss och goodbye för något eller några allianspartier när riksdagsrösterna räknats.
Läs mer om