Vissa får, andra får bara betala
FÖRSÄMRINGAR. Vinner borgarna valet kommer de arbetslösa att drabbas dubbelt. Ett nära exempel ur verkligheten är de 46 grundskolelärare som Piteå kommun varslat om uppsägning. En grupp som inte är hjälpt av kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter, men får betala med försämrad a-kassa.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den stora övertaligheten tycks framför allt grundas på att vikarierna behandlats schyst. Många arbetsgivare kringgår lagen om anställningsskydd (LAS) som säger att vikarier ska ha fast anställning efter 1 095 arbetsdagar. Genom att säga upp vikarien innan kvoten uppfyllts och istället ta in en ny, klarar sig arbetsgivaren undan och slipper fastanställa.
Enligt facket har Piteå kommun inte utnyttjat det kryphålet i lagstiftningen och det har gjort att den fasta lärarkåren växt sig för stor. En annan orsak är att varslen skjutits upp för att eleverna skulle slippa byta lärare mitt under terminen. Kommunen har av allt att döma uppträtt hedersamt i sin arbetsgivarroll.
Kvar står frågan; varför har kommunens grundskola behövt så många vikarier? Skolans värld styrs i högsta grad av verkligheten utanför. Av barnafödandet som kan svänga häftigt från en period till annan. Men anhopningen av vikarier är förmodligen också tecken på att kärntruppen varit alltför hårt slimmad samtidigt som den börjat komma upp i åldern och att frånvaron är hög på grund av sjukdom och tjänstledighet.
I den politiska debatten talas det mycket om skolan. Mest talas det om ordning, reda, disciplin och tidiga betyg. Elever som känner sig delaktiga i undervisningen och tycker sig få ut något av lektionerna brukar per automatik också bli disciplinerade och höja sina betyg. För att komma dithän krävs mer personlig undervisning och därmed fler lärare.
Om nu inte den kommunala budgeten medger detta, borde den åtminstone medge att yngre, ännu entusiastiska och fysiskt starka, fick stanna kvar och de äldre, som självmant vill gå, därför att de känner sig trötta och slitna, kunde få göra det. Om fyra, fem år kommer de stora pensionsavgångarna och då lär det bli lärarbrist i alla kommuner samtidigt. Men att vänta i tre, fyra, fem år på att få utöva sitt yrke är är alldeles för länge. Det går inte att hålla kunskaperna vid liv och erfarenhet går förlorad. Samhället har bidragit till en högskoleutbildning som varat mellan 3,5 till 4,5 år. Det kan inte vara god nationalekonomi att sedan hänvisa dem till att försörja sig på a-kassa och springvik.
Den borgerliga alliansen kommer, om den vinner valet, att kraftigt sänka skatter och därtill arbetsgivaravgiften i den privata tjänstesektorn, främst med motivet att bekämpa ungdomsarbetslösheten. De unga lärarna i Piteå, ett aktuellt och nära exempel ur verkligheten, som till hösten blir utan jobb är inte hjälpta av den sänkta arbetsgivaravgiften. Tvärtom gör den att skatteintäkterna som finansierar hela utbildningsväsendet, däribland lärarlöner, krymper. Däremot kommer de 46 lärarna, i likhet med alla andra grupper, att få betala sänkningen med höjd avgift till a-kassan, slopad avdragsrätt i självdeklarationen och därtill sänkt ersättning.
Statskassan är välfylld. En del av miljarderna borde kunna användas till någon form av ekonomiskt stöd åt de äldre som är slutkörda och vill lämna plats åt de yngre. Någon form av förtida pensionsuttag som inte har avgörande effekt på ålderspensionen. Det ska givetvis gälla alla yrkesgrupper och är inte en kommunal angelägenhet, utan en statlig och någonting som regeringen och samarbetspartierna kan gå fram med redan nu. I stort ett nollsummespel om utgiften ställs mot minskad a-kassa och förmodligen minskad sjukersättning.