Vinterrapport från sommarö
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inga politiker ropar i Almedalen, inga lobbyister skräpar ner i Visbys gränder. Inga cykelturister efter vägarna. Stängda serveringar, öde stränder.
Skidföret är det sällan värst vidare bevänt med, men den lilla snö som finns ger ändå sin speciella charm åt det frusna landskapet.
Och man slipper åtminstone stångas med folk utstyrda i medeltidsdräkter, som under Medeltidsveckan. Gotlänningarna själva delar främst in mänskligheten i sommargotlänningar och åretruntboende.
Till den sistnämnda kategorin hör numera åtminstone en riktig Världskändis: Ingmar Bergman uppe på Fårö i norr. Frågor efter Den Stores hus kan man dock lika gärna bespara sig: Fåröborna tiger och hjälper solidariskt till att hålla alla nyfikna borta.
Införlivat med riket först 1645 har ju Gotland ännu kvar vissa osvenska drag. Några större kulturkrockar behöver man dock inte befara. Viktigast är komma ihåg att gutarna hellre talar om socknar än byar. Och att får heter lamb.
Annat är också lite eljest. Kommun, län och stift på samma yta - ett tag till åtminstone. Och två dagstidningar under samma ägarhatt. Med tre utpräglat lokala ledarsidor: En moderat, en s- och en c-märkt. En veckas närläsning blir därmed också en studie i konsten att se samma sak på tre olika sätt.
Vänstern och arbetarrörelsen har historiskt sett - frånsett stenhuggarsocknarna i norr där syndikalisterna länge hade ett fäste - haft det kärvt på denna i grunden ganska bondekonservativa ö. När de borgerliga efter fyra års vänsterstyre återtog den lokala makten i höstas var det dock bara med ett enda futtigt mandats marginal.
Desto starkare har den lantbruksanknutna centern traditionellt varit. Men i valet i höstas gick ändå det borgerliga riksdagsmandatet med viss överraskning till moderaten och högerskribenten Rolf K Nilsson, efter en framgångsrik kryssningskampanj.
Denna vinter utspelar sig ju mycket i skuggan av det blivande rysk-tyska gasledningsprojektet. Men mitt intryck blev att upphetsningen hittills är ganska måttlig. Och ryska intressen strax utanför de egna kusterna är ju heller inget nytt för de 58 000 gotlänningarna. Då är åretrunt-bemanningen på den ensliga Gotska Sandön en hetare potatis. Då den var hotad i fjol skrev över 16 000 på till dess försvar och faran är nu också avvärjd.
Skyltar längs vägarna sätter extra fart på besökarens fantasi. "Krog & Keramik". "Antikt & Massage". Och en eldfarligare kombination än "Krut- & Pappershandeln" i Hemse lär man väl få leta efter.
I floran av exotiskt klingande ortsnamn hittar man dessutom både Tomte och Nisse. Oavsett årstid, på Gotland påminns man lätt om att snart är det jul igen.