I veckan släpper det fackliga idéinstitutet Katalys och bokförlaget Leopard en viktig bok, ”Den blåbruna röran – Sverigedemokraternas flirt med alliansen och högerns vägval”.
Författaren och utredaren Mats Wingborg har granskat hur SD allt mer anpassat sig till Moderaterna. SD är inte längre bara ett nationalistiskt parti, utan har också gjort en kraftig marknadsliberal högersväng.
I en debattartikel i Dagens Nyheter 29 augusti ger Wingborg och Daniel Suhonen, Katalys, flera exempel på den ideologiska omsvängningen. Bland annat märks den i synen på arbetsrätten. SD motsätter sig i dag alla ansatser att förhindra att tidsbegränsade anställningar utnyttjas och staplas på varandra. När den rödgröna regeringen i våras lade en proposition om att skärpa reglerna för allmän visstid fick den med sig allianspartierna på en kompromiss.
Bara SD höll benhårt fast vid att inget skulle förändras och att arbetsgivarna skulle ha rätt att använda visstidsanställningar i princip hur som helst.
Ett annat exempel är SD:s kursändring när det gäller vinster i välfärden.
”SD:s nya ställningstagande att det ska vara möjligt att plocka stora vinster från skattefinansierad verksamhet har skapat en ny högermajoritet för fortsatta vinstuttag i riksdagen”, konstaterar Wingborg och Suhonen.
De pekar på att det viktigast skälet är att SD medvetet önskat närma sig alliansens ekonomiska politik. Jimmie Åkesson & Co vill framstå som pålitliga samarbetspartners till den borgerliga alliansen. Partiet markerar att den ideologiska hemvisten ligger på högerkanten – inte i mitten och absolut inte till vänster.
Egentligen är det inget som förvånar. Jimmie Åkesson är i grund och botten en blå karriärpolitiker. En gång i tiden började han sin bana i Moderat Skolungdom – och ränderna går aldrig ur. Redan under de borgerliga regeringsåren bekände han färg. I nio fall av tio röstade Åkesson och hans parti med den borgerliga regeringen i riksdagsomröstningarna, enligt Riksdagens Utredningstjänst. Bland annat medverkade Sverigedemokraterna till att blockera S-förslag om både a-kassan och sjukförsäkringen.
Nu blir det intressant att se hur alliansen kommer att förhålla sig till de nya tongångarna från SD.
Uppgörelserna mellan regeringen och hela eller delar av alliansen om försvaret, migrationspolitiken, energin, klimatpolitiken och överskottsmålet visar att det går att uträtta en massa bra saker genom blocköverskridande samarbeten. Men det räcker inte som bevis för alla. Inom både KD och M finns stridshingstar som hellre vill använda SD som en språngbräda till makt och inflytande.
Det betyder att Anna Kinberg Batras ledarskap som både parti- och alliansledare kommer att sättas på ordentliga prov.
”Se hur det gick med Decemberöverenskommelsen. Samma krafter vill nu öppna för en regering som lutar sig på SD efter valet”, konstaterar Mats Wingborg.
Det finns socialliberala krafter som håller emot och inte vill ge SD inflytande över alliansens politik eller regeringsfrågan.
Vilken väg alliansen väljer i slutändan är dock skrivet i stjärnorna.
Vägvalet avgör under alla omständigheter hur det politiska landskapet i Sverige kommer att gestalta sig för lång tid framöver.