Nyligen såldes Norstedts bokförlag till Storytel. Norstedt är ju en svensk klassiker. Hjalmar Gullberg, Ingmar Bergman, August Strindberg, Agneta Pleijel, Frans G Bengtsson, Barbro Lindgren, Mikael Niemi och Stieg Larsson är några som utgivits av Norstedts. Och Nobelpristagarna Mario Vargas Llosa, Jean-Marie Gustave Le Ciézo, Orhan Pamuk, Claude Simon. Och så Graham Greene, som ofta var tippad men som aldrig fick priset. (Synd förresten att Bob Dylan inte har möjlighet att hämta sitt Nobelpris 10 december.)
Förlaget ägdes fram till i somras av Kooperativa Förbundet som sålde det för 152 miljoner kronor.
I min värld är det ungefär som om Sunes Mosgrill skulle köpa SCA.
Storytel startade 2005 och har expanderat snabbt. Treårstillväxten låg på cirka 600 procent, vilket är extremt även i datavärlden. Det är lätt att se världen som den var i går. Med pappersböcker och stabila bokförlag vid paradgatan, bokklubbar som gav bort en vattenkokare eller grillbestick om man köpte tillräckligt många böcker (vilket ofta berodde på att man glömde tacka nej till nästa utskick). Den smarta telefonen har ändrat på mycket.
På bussen in till stan (resan tar en timme) hinner jag lyssna på några kapitel av välskrivna Fjällgraven av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt. Under väntan på busstationen hörde jag mer om psykologen Sebastian Bergmans kamp mot en mördare. (Om du nu blir sugen att ta del av böckerna, börja då med Det fördolda, nummer ett i serien.)
Medialandskapet förändras. I det läget kan landets mest anrika bokförlag köpas upp av en firma med affärsidén att kunden kan lyssna (eller läsa) boken i sin smartphone. Vem kunde anat detta år 1996?
”Donald Trumps oväntade seger i presidentvalet har försatt stora delar av USA:s minst respekterade yrkeskår i något som liknar ett kollektivt chocktillstånd.”
Det skriver professor Erik Åsard i DN. Han syftet givetvis på journalister, som många månader före valets utropade Clinton till segrare. Personligen var jag stensäker på att Hillary skulle vinna med bred marginal, en optimism som också flödade i mina texter. Nu kan vi som fick fel hänga ut opinionsinstituten som boven i dramat. De lurade oss! Men ska vi vara så lättlurade? Nej. I framtiden kanske siffernissarna kommer att granskas med mer kritiska ögon.
Vem vet, snart kanske vi får läsa en opinionsundersökning om man kan lita på opinionsundersökningar? Det leder tanken till Bertrand Russells paradox: En frisör i en by klipper alla som inte klipper sig själva, men inga andra. Klipper han då sig själv? Det här är ett exempel på en så kallad logisk paradox som kan förstöras nattsömnen. Apropå detta med nattsömn. Så här sa president Harry S Truman: ”Opinionsundersökningar är som sömnpiller som kan vyssja väljarna till sömns på valdagen.”
Bra sagt, Harry!
Uppfiskat på nätet:
TRUMPEN BETYDER: BUTTER OCH MISSNÖJD, HAN GICK OMKRING MED TRUMPEN MIN.
Lev väl!