Vi säger nej till systemskifte

TRYCK. Det höga svenska skattetrycket är en ständig källa till irritation och angrepp från den borgerliga högern. I den moderata idevärlden, numer uppbackade av borgerlig allians, är skattesänkningar reflexmässigt det enda svaret för att lösa alla problem i vårt samhälle.

Piteå2006-01-21 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Frågar man däremot det svenska folket är det dock inte samma uppställning för sänkta skatter. I alla fall inte om detta skulle drabba vård, omsorg och skola. Något som Göran Hägglund och Maud Olofssons tappat i samma takt som de vill ha Fredrik Reinfeldts ynnest.



Kristdemokraterna har i alla fall i ord sagt sig vara för en expansiv åldringspolitik och för en fungerande sjukvård. Centerpartiet har tidigare alltid ställs upp för välfärdssamhället, men nu är det nya tider och nya kvastar som sopar. Högerut. För vidgade klyftor mellan dem som har och dem som inte har. Hägglund borde dra till Tyskland och kolla vad CDU står för och Maud Olofsson borde läsa in sig på Gunnar Hedlund och sitt partis traditioner. Så blir det förstås aldrig.

Det skatteevangelium som de senaste åren predikats av Fredrik Reinfeldt, och tidigare av Bo Lundgren (är det någon som minns honom), har sina rötter i hur Margaret Thatcher och Ronald Reagans förkunnade nyliberalismens lov under 1980-talet. Då var kraftiga skattesänkningar målet för att öka "friheten" och för att släppa loss så kallade dynamiska krafter.



Sänkta skatter skulle öka människors vilja att arbeta och konsumera. Så blev det kanske för en redan besutten överklass, men för det stora flertalet samhällsmedborgare ökade orättvisorna. Det som skedde i Storbritannien var att mycket av den välfärd och trygghet som hade byggts upp under efterkrigsåren raserades.



I USA står en tredjedel av medborgarna utan en sjukförsäkring. Det finns inget skyddsnät för den som blir arbetslös. Välgörenhet är lösningen på de allra fattigas problem. Detta istället för en gemensam trygghet. Är det ett samhälle vi vill ha? Knappast.



Utifrån den moderata modellen för skatter måste svenskarna vara ett underligt folk. Verkligheten är den att det går en tydlig skiljelinje mellan vad moderaterna och ledande företrädare för svensk näringsliv anser om det svenska skattetrycket och vad vanligt folk tycker. Trots att vi tillsammans med övriga nordiska länder har världens högsta skatter finns inga tecken på någon skatterevolt. Vad göra åt detta märkliga folk som tydligen inte vet sitt eget bästa?



Medan samtliga borgerliga partier, stöttade av näringslivets organisationer, upprepar mantrat om det höga svenska skattetrycket och kräver kraftiga skattesänkningar visar undersökning på undersökning att människor står upp för skatter som är rättvisa och ger rättvisa.



Nu ska självfallet inte endast undersökningar tas som intäkt för att svenska folket älskar sina skatter. Men människors politiska ställningstaganden visar med tydlighet samma resultat. Och om skatteintäkterna används på rätt sätt är svensken också beredda att betala.



Stora skattesänkningar ska betalas. Av någon. Förlorarna är alla dem som tvingas betala sin trygghet med höga egenavgifter och egna trygghetsförsäkringar. Ökade orättvisor och ett ännu tydligare tvåtredjedelssamhälle, med sina inneboende konflikter, blir de yttersta konsekvenserna.



Fördelningen av vår välfärd ska inte ske efter efterfrågan från dem som har ekonomiska möjligheter att göra så utan efter behov. Alla människor ska ha tillgång till vård, skola och omsorg av hög kvalitet. Ingen ska sorteras bort beroende på skillnader på grund av plånboken. Marknaden får aldrig styra välfärden.