LEDARE: Vi måste alla dela på ansvaret

Naturen drar sig tillbaka och lämnar över åt människan som inte låter sig hejdas. Resandet till tropikerna är åter i full gång. Människan är en överlevnadsmaskin och just detta att hon inte låter sig hejdas, behöver inte vara negativt. Vi måste då och då stanna upp, men sedan gå vidare allt efter kraft och förmåga och leva den tid vi har så rikt som möjligt. "Det går inte att vara arg på havet", för att citera en anhörig som deltog i minneshögtiden i Thailand under julhelgen. Nej, det går inte att vara arg på havet. Men det går att vara arg på regeringen och regering och tjänstemän har också, med all rätt, fått hård kritik för tillkortakommanden under första dygnet. Inte bara kritik har riktats mot regeringen, utan vrede och hat som getts medvind i media och gjorts till något politiskt gångbart. Däremot har ingen kredit getts för det enastående arbete som utfördes efter det första kaotiska dygnet, då femtontusen svenskar togs hem på mindre än en vecka. Regeringen har ställts till ansvar. En bättre fungerande krisberedskap ska upprättas. En av ett slag som ingen annan regering hittills klarat av att bygga upp. Ambassadör Sven Hirdman, som lett katastrofkommissionens expertutredning av UD, säger i en intervju i Svenska Dagbladet att revirstrider toppolitiker emellan genom åren stoppat förslag på central krishantering och det gäller såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Han nämner både Ingvar Carlsson och Carl Bildt liksom försvarsministrarna Eric Krönmark och Anders Björck och utrikesminister Ola Ullsten. Nåväl. Nästa gång ska det gå undan. Problemet är att ingen vet hur "nästa gång" ser ut. Men om nu staten åläggs ansvaret att omedelbart rycka ut och undsätta svenskar var helst de råkar befinna sig och hamna i nöd, så lär också individen och researrangörer åläggas ett större ansvar. Om detta förs än så länge inget som helst resonemang. I researrangörernas glassiga kataloger framställs tropikerna som det paradis det också kan vara, för den som är utvald. Vajande palmer, vita stränder, knallblå himmel, turkosfärgat hav, lyxiga hotell, vänliga människor, underbara korallrev, billig shopping. Inte ett ord om att paradiset på nolltid kan förvandlas till ett helvete. Borde det inte någonstans upplysas om att Sydostasien, däribland Thailand, är världens farligaste plats att vistas på, på grund av det geografiska läget? Att här inträffar 80 procent av världens alla stora jordskalv och att ursprungsbefolkningen undvek stränderna, för där var det särskilt farligt att vistas. I framtiden kommer kanske resekatalogerna att tvingas innehålla varningstexter och den moderna människan, både turister och lokalbefolkning, måste kanske åter lära sig att avläsa de varningssignaler naturen skickar ut innan den slår till. Nicobarerna och Andamanöarna i Indiska oceanen drabbades hårt när flodvågen svepte fram. På Havelock, en liten ö bara en timme från skalvets epicentrum, befann sig finländskan Anna Toppinen och hon berättade i intervju i PT hur några australiensare, efter det våldsamma jordskalvet, uppmanade alla att utrusta sig med vatten och torrvaror, vända alla tillgängliga bilar mot de höga bergen och vara beredda på flykt, för nu skulle följa stora svallvågor och risken var stor att tsunamin skulle slå in över ön. "De var mycket allvarliga och sa att i Australien vet alla att jordskalv följs av stora svallvågor", berättade Anna Toppinen. Vågorna kom och de var stora, men tsunamin skonade just Havelock. Ingen behövde fly, men alla hade lärt sig något livsavgörande om naturens väsen.

Ledare: Vi måste alla dela på ansvaret