Under onsdagen larmade fackförbundet Vision om läget i socialtjänsten. 43 procent av dem som arbetar med barn och ungdomar upplever att de inte längre kan sköta sitt jobb, enligt gällande regelverk.
38 procent uppger att de inte kan göra en professionell bedömning av behoven hos de människor som kommer som flyktingar till Sverige.
Landets socialkontor var hårt trängda redan före flyktingkrisen. Men nu är situationen akut.
”Läget är ohållbart”, konstaterar Veronica Magnusson, ordförande i Vision.
Socialtjänsten är inte den enda samhällsfunktion som är överbelastad. Skolor, sjukvård, tandvård, polis, asylboenden – i princip all samhällelig verksamhet påverkas.
Kommuner och myndigheter slår larm: ”Vi går på knäna”.
Det är även bakgrunden till både sexpartiuppgörelsen om migrationspolitiken och torsdagens regeringsbeslut om att införa tillfälliga gränskontroller.
”Migrationsverket är under extremt stort tryck”, som inrikesminister Anders Ygeman (S) konstaterade vid en pressträff sent under onsdagskvällen.
Enligt Ygeman är polisens bedömning att Schengenunionens regler – vad gäller att det råder ett hot mot inre ordning och säkerhet, – är uppfyllda och gör att gränskontrollerna kan införas.
Hur länge kontrollerna kommer att pågå är oklart.
Till en början handlar det om tio dagar. Men sannolikt blir det betydligt längre tid.
”Vi fick beslutet i dag, så det kommer kanske ta ett antal dagar innan vi, polis och socialtjänst har hunnit organisera vårt arbete. Så jag gör bedömningen att tio dagar är alldeles för kort tid och det kommer nog att pågå mycket längre”, sa Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i SVT:s morgonprogram under torsdagen.
Det är ett trist men nödvändigt ställningstagande. Verkligheten har förändrats dramatiskt under de senaste åren – och då måste också politiken förändras.
Det är skillnad om det kommer 30 000 flyktingar på ett år som det gjorde 2011, eller om det kommer 175 000 som prognosen är för 2015.
Vi talar om ett inflöde som motsvarar en större svensk kommun.
Det är alltså inte konstigt att det svenska mottagningssystemet inte längre fungerar. Det är dimensionerat för helt andra nivåer.
Sverige har länge ställt krav på övriga EU-länder att ta större ansvar för flyktingkrisen. I samband med EU-toppmötet på Malta föreslog även statsminister Stefan Löfven en ny Dublinförordning där asyl bör sökas vid EU:s gräns och flyktingar sedan för¬delas inom unionen.
Det är ett rimligt, rättssäkert och solidariskt system. Men det kommer att ta lång tid innan en sådan modell är på plats. Tyvärr löser det inte de akuta problemen.
Sverige har under en mycket lång period varit Europas överlägset mest generösa land och kommer även i fortsättningen att vara en humanitär stormakt.
Men det finns gränser även för det svenska mottagningssystemet.
Det är dessutom helt rätt att den svenska regeringen nu också söker stöd från EU:s nödfonder för att klara krisen.
”Vi är i ett mycket, mycket ansträngt läge”, som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) uttrycker saken.