Vem ska nu vända partiet på rätt köl?
SOCIALDEMOKRATINS KRIS På en presskonferens på söndagen meddelade Mona Sahlin att hon inte ställer upp för omval vid den extrakongress som nu kommer att hållas i slutet av mars. I och med beskedet går nu den socialdemokratiska krisen in i ett nytt skede. Parallellt med det politiska förnyelsearbetet ska en ny partiledare väljas.
Mona Sahlin väljer att lämna partiordförandeuppdraget i Socialdemokraterna i samband med extrakongressen i mars och öppnar därmed dörren för en genomgripande förnyelse i partiledningen.
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Man kan förstå att Mona Sahlin nu väljer att avgå. Hon fick liksom aldrig chansen fullt ut. Det fanns hela tiden krafter inom partiet som undergrävde hennes mandat och till slut gjorde situationen ohållbar.
Med tiden kommer Mona Sahlins tid som partiordförande att omvärderas. Då kommer hennes förtjänster som partiledare att erkännas fullt ut. Den omdaning av partiet som hon startade kommer att fortsätta. Det går inte att vrida klockan tillbaka. Det lyssnande och inkännande ledarskap som hon införde har förändrat partiet i grunden, och har visat på vikten av en levande och djupgående dialog. Det är bara synd att hon inte får chansen att skörda det hon under tuffa förhållanden kämpat för att kunna så.
Mona Sahlins avgång ställer det socialdemokratiska partiet inför en helt ny utmaning. Partiledarbyten brukar inte ske på detta sätt och efter att partiledaren suttit så kort tid. Detta förstärker bilden av djupet i den socialdemokratiska kris som vi nu bevittnar. Detta var också Mona Sahlin noga med att peka på då hon redogjorde för skälen bakom hennes avgång. Förnyelsen av den socialdemokratiska politiken får inte komma i skymundan för de persondiskussioner som partiet nu måste igenom.
Kandidaterna till att leda partiets förnyelse i denna svåra tid växer inte på träd. Många kommer nog att känna sig kallade att axla partiledarens mantel, men få har förmågan att samla partiet på det sätt som nu behövs. Bygger man dessutom på kravlistan med att partiledaren behöver en stor portion karisma för att kunna gjuta nytt mod och hopp bland de socialdemokratiska gräsrötterna faller ändå fler kandidater bort.
Vilka kandidater kan då komma på tal till partiordförandeposten? Det står i dagsläget skrivet i stjärnorna. Men ett mycket intressant namn som skulle kunna fortsätta omdaningen av partiet är riksdagsledamoten och tidigare SSU-ordföranden Mikael Damberg. Han skulle med kraft kunna leda det politiska förnyelsearbetet samtidigt som han skulle kunna upplevas som en frisk fläkt i politiken. Carin Jämtin och Ylva Johansson har båda de kvalifikationer och den lyskraft som behövs för att leda partiet. Men efter att ha sett hur Mona Sahlin behandlats är frågan om partiet i dagsläget är redo för ytterligare en kvinnlig ordförande. Andra som säkert kommer vara med i diskussionerna, och som nog skulle kunna tillföra ny energi till partiet, är Thomas Bodström och Ilija Batljan.
Man får bara hoppas att politiker som Sven-Erik Österberg, Thomas Östros och Pär Nuder snabbt går ut och klargör att de inte står till förfogande i partiledardiskussionerna.
De besitter varken den lyskraft eller den förnyelseförmåga som partiet nu så väl behöver.