Sverigedemokraterna föreslår att renskötseln ska släppas fri och betraktas som vilken näring som helst. Vilket som princip låter rätt vettigt. Men samtidigt, vem vill tycka som SD, eller offentligt föreslå något som verkar samefobiskt? Därför är det med stort intresse jag följt den märkliga debatten om förslaget. Inläggen från samisk sida har varit ovanligt usla i sin argumentation och tycks tillsammans med många andra praktiserat demagogiska knep på temat ”den som antyder något kritiskt om samer vill per definition återinföra ett rasbiologiskt tänkande”. Det är verkligen lite kuriöst argument med tanke på att rösträtten till Sametinget baseras på så grumliga resonemang om vem som har rätt att vara same att även en Sverigedemokrat skulle bli generad. Och i övrigt har inläggen varit moraliskt högtstående - men intellektuellt orediga och ibland även ohederliga.
Ett argument är att renskötseln ses som en slags motor i den samiska kulturen. Samer och renskötsel hör liksom ihop. Problemet med detta argument är att det i så fall också rimligtvis borde tillämpas på en lång rad andra områden. Ska TV få konkurrera ut biograferna? Hur ska vi skydda papperstidningarna, demokratins grundpelare, från digitala medier? Vilka andra än dalmasar få tillverka Dalahästar? När diskomusiken gjorde sitt inträde i svensk populärkultur krävde dansbanden någon form av reglering för att skydda dansbandskulturen. Var inte det sunt? Och tänk vilken kulturdöd som inträffade när vi på 1800-talet avskaffade skråväsendet och därmed begravde tusentals år av tillverkningstraditioner! Fast visst, ibland har lagstiftningen avvikelser från den rena rättvisan. Riksdagsledamöter behandlas speciellt i lagstiftningen. Kungahuset också. Gotlänningar får till skillnad från oss andra göra mäsk (”Drikku”). Och de åker billigare på Gotlandsfärjan än fastlänningar.
Ett annat argument är att kolonisatörerna (etniska svenskar) får ge detta privilegium till samerna som kompensation för att vi snott deras land. Det argumentet har onekligen en viss styrka. Ockupanter bör vara generösa. Frågan är dock i så fall på vilket sätt vi bör kompensera Danmark för att vi snott dem på Skåneland? Och vad tänker finnarna ge oss för att vi avstått från Åland? Eller ryssarna för att de bröt loss gamla rikshalvan från oss (Karelska Näset)? Det är, kort sagt, omöjligt att rättvist göra upp räkningen för tusentals år av historiska oförrätter.
Ett slags argument är att Sverigedemokraterna driver denna fråga är att de vill värva röster bland folk som ogillar samer. Dessutom, SD pratar gärna om att våra traditioner ska skyddas mot import av osvensk kultur, men i det här fallet är de inte lika finkänsliga. Tvärtom handlar det om att utvidga svenskheten på andras bekostnad. Det är säkert rätt, men är ändå ett sidoargument. Att SD vill ge folk på äldreboende bättre mat är knappast något vi är emot bara för att Jimmie Åkesson tycker så.
Kanske är lösningen att behålla regleringen om att bara samer får odla renar, men dels låta samer utan renar starta verksamhet, dels låta alla som vill bli same att få kvala in i den kategorin. Den som lär sig språket - och kanske kompletterar med lite färgglada kläder och jojk - får också bli renodlare. För det kan väl inte vara så att det samiska sitter i generna? Eller att det ska vara skillnad på samer med renar och samer utan renar? Detta tror jag är en intressant politisk diskussion. Och en rejäl festförstörare. Som kanske kokar ner till att vi ger tusan i alltihop eftersom det trots allt finns allvarligare frågor att ge sig på.