Vem räddar Lövholmen 2008?
NÄRINGSLIV. 1908 konkursade Lövholmens sågverk, men räddades kvar av kommunpolitikerna som helt sonika köpte sågverket. Hundra år senare hotas "Löven" åter av nedläggning och den här gången får hoppet ställas till andra lösningar.
I går fick de anställda vid Lövholmens sågverk besked om att en tredjedel av personalstyrkan varslas. Stora lagernivåer är skälet till besparingarna och sammalagt drabbas fem sågverk i landet av uppsägningar.
Foto: Jens Ökvist
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hösten 2008, hundra år senare, är verksamheten vid Lövholmens sågverk åter allvarligt hotad och därmed också direkt 60-70 jobb plus eventuella arbetstillfällen som indirekt berörs om sågen stannar för gott.
Förutom att människor blir av med jobbet i en svår tid, har en nedläggning negativa effekter för Smurfit Kappa.
Pappersbruket får ungefär
15-20 procent av råvaran (sågspån och flis) från det närliggande sågverket. Dessutom köper Smurfit Kappa, enligt uppgift, massaved tillsammans med Lövholmssågen och kan genom de stora volymerna handla råvara till fördelaktigare pris.
Pappersbrukets verksamhet står inte och faller med Lövholmssågen, men däremot kan lönsamheten påverkas negativt.
Statliga Assi Domän ägde både pappersbruk, sågverk och skog. Tre ben att stå på. När det ena sviktade, fanns det andra som bar. När pappersbruket såldes till nederländska Kappa bröts denna välfungerande kedja. Skogen blev kvar i statlig ägo genom Svea Skog som också tog hand om sågverken, men bara tillfälligt. Sågverken såldes ganska snart till träkoncernen Setra och det var av allt att döma olyckligt. Åtminstone för Norrbotten.
Seskarösågen är nedlagd, ett dråpslag för det lilla samhället, och Lövholmssågen i Piteå kan stå på tur. Avveckling istället för utveckling.
Setra ägs till hälften av statliga Svea Skog, där förre statsministern Göran Persson är styrelseordförande.
Det är dock inte till honom Piteås kommunalråd Peter Roslund i första hand går, för att försöka undanröja nedläggningen av Lövholmssågen. Först på listan står Svea Skogs vd Gunnar Olofsson som sägs vara "en bra karl".
Göran Persson lär också få uppvaktning. Han är kunnig i frågor som rör skogen och det var trots allt under hans tid som Assi såldes ut och den statliga skogsindustrikedjan bröts, även om initiativet kom från dåvarande näringsministern Björn Rosengren.
"Han blev lurad till det av tjänstemän på näringsdepartementet", säger en källa till PT:s ledarredaktion. En affär som gjorde topparna i AssiDomäns styrelse rika.
Chanserna att Lövholmens sågverk blir kvar borde vara rätt goda, även om inte nuvarande ägare låter sig övertygas. SCA eller Stenvalls Såg i Sikfors kan väl vara tänkbara köpare liksom Smurfit Kappa som förefaller ha stort egenintresse av sågen och , av konkurrensskäl, knappast vill riskera att den hamnar i SCA:s ägo.
Att riksdag och regering skulle gå in av regionalpolitiska skäl är knappast att hoppas på. I fallet med Seskarösågen, samhällets livsnerv, klargjorde näringsminister Maud Olofsson, c, att det inte var upp till regeringen att lägga sig i varken Setras eller Sveaskogs göranden.
Men självklart har ägarna, i det här fallet staten, både rätt och skyldighet att ställa krav på verksamheten i sina bolag.
De gör de också, när vilja och intresse finns.