Vem kan man lita på?
Ju närmare valet 2010 vi kommer desto viktigare blir opinionsmätningarna för partiernas självförtroende. Just nu är det fördel den rödgröna alliansen och Mona Sahlin.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Visst kan man leka med siffror och tolka dem som det ligger än själv närmast, men ta aldrig något för givet. Sedan må understrykas att det självklart ger råg i ryggen för den rödgröna oppositionen när till exempel Sifo, med sin långa erfarenhet som opinionsmätare, ger goda siffror. Framgång föder ofta fortsatt framgång. Bra opinionssiffror ger större självförtroende. Särskilt när valet närmar sig.
Går det nedåt får man förstås motsatt effekt. Omvänt kan det också vara så att ett parti som tappar i opinionen kan mobilisera sina sympatisörer bättre än när det bara går framåt. Samtidigt ska man vara försiktig i sina analyser. Det är ibland alltför lätt att överskatta opinionsmätningarnas betydelse. Om inte tidigare så när valresultatet ligger fast. Då vet vi alla.
För tillfället är det minst fem opinionsinstitut som är verksamma på en som det verkar överhettad marknad. Och så kommer det att vara ända fram till valet om dryga fem månader. Så det blir lätt skeppan full av siffror som i sin tur på gott och ont delvis styr den politiska dagordningen.
För hur många gånger det än sägs från partihögkvarteren om att opinionsmätningarna inte är så viktiga, så styr de ändå det politiska spelet. I valtider, då nervositeten är på topp, naturligtvis än mer än under politiskt lugnare perioder. Så när det nu hettar till analyseras beskeden från mätningarna både bak- och framlänges. Dessutom gör partierna egna undersökningar om hur väljarna kan tänka sig rösta, men det är politiken som räknas när väljarna står i vallokalen, inte opinionsmätningarna.
Någon valseger kan inget av de två politiska blocken ta ut i förskott. Nu gäller valjobbet. Det går inte att sälja skinnet innan björnen är skjuten, som den gamle centerledaren Gunnar Hedlund en gång så rätt uttryckte det. Det är under de sista månaderna, de sista veckorna som allt avgörs. Ibland kan valvinden handla om tillfälligheter.
Tydligt är att de fyra borgerliga partierna fortsatt har svårt att övertyga om sin regeringsduglighet. Egentligen inte så förvånande. Det handlar naturligtvis om jobben och det ökande utanförskapet. Fler jobb och mindre utanförskap var högeralliansens hjärtefrågor inför valet 2006. Klart man misslyckats.
Fredrik Reinfeldt och hans regering har en hel del att bevisa. För att inte tala om de små partierna i högeralliansen som har så stora svårigheter att klara fyraprocentsspärren för att finnas kvar i riksdagen. Det känns säkert något kyligt hos Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Årets riksdagsval artar sig till en riktig rysare. Dels beroende på att det rödgröna alternativet ännu inte formerats i en helt genomarbetad gemensam politik för alla de frågor som berör människors vardag, dels på att högeralliansen inte har klarat jobben och utanförskapet. Ändå just nu fördel de rödgröna.