LEDARE: Vem finns för den stora massan?

Årets valrörelse börjar mest likna överbudspolitik. Ena dagen är det alliansen som lovar mer till pensionärerna. Någon dag kontrar de rödgröna med ännu mer pengar i potten. Bollen studsar fram och tillbaka på det pingpongbord som valrörelsen nu liknar. Det är avgränsade sakfrågor där överbuden haglar. Nästan ingen tid ägnas åt de övergripande systemfrågorna. Från borgerligt håll är denna strategi förståelig då man verkligen vill tona ner bilden av ett systemskifte som pågår. En bild som skulle bli mycket tydlig om de tvingades ut på banan i denna fråga.
Men det är oförklarligt att Socialdemokraterna i det närmaste lämnar walkover i denna kioskvältarfråga,

För Mona Sahlin och hennes valarbetare handlar det om att beskriva hur den socialdemokratiska tanken i grunden är uppbyggd och hur olika sakfrågor hakar i varandra. Det handlar om att beskriva solidaritetens funktion för att skapa en välfärd som den stora massan vinner mest på och som möjliggör att vi även tar hand om den som hamnar på efterkälken.
Att visa att dagens system med grundskola och gymnasium för alla i stället för att bara vissa ska ha råd att studera vidare är resultatet av en lång tradition grundad på solidaritet. Det gäller att kunna visa för den breda allmänheten att sjukvård för alla är en omöjlighet i ett samhälle där mer ska bekostas av den enskilde. Det är bara att peka på USA som exempel på hur ett sådant samhälle kan se ut.

Den stora massan är solidaritetens största vinnare. Inte den som är sjuk eller arbetslös. I vårt solidariska socialdemokratiska samhälle är de varken mer eller mindre trygga än Medel-Svensson som är frisk och har jobb.
Den stora vinsten är att alla friska och arbetande slipper oroa sig för en sämre framtid och ägna energi och tankemöda åt att planera försäkringsskydd och sparande för att någorlunda slippa oroa sig för framtiden.
Det är den stora massan som vinner på att utbildningssystemet är öppet för alla och avgiftsfritt så att man slipper spara ihop till barnens gymnasieutbildning.

Grundtanken i ett solidariskt samhälle är att vi alla tjänar på att alla har det bra. Alla får del av den välfärd som skapas genom att alla får en bra utbildning och då ska också alla vara med och bidra till detta. Alla tjänar på att sjuka kan få bra sjukvård utan att behöva köpa dyra försäkringar eller att vissa blir utan kvalificerad sjukvård bara för att de inte har råd. Självklart ska då alla vara med och betala notan för detta.
Likadant är det med infrastruktur och service i alla delar av vårt land. Den som bor i Norrland får del av den välfärd som skapas genom att Öresundsregionen utvecklas tack vare Öresundsbron. Lika självklart är det att de får del av det välstånd som skapas genom att Norrbotniabanan byggs. Därför ska alla också vara med och betala för dessa infrastrukturinvesteringar. Inte bara skåningar eller norrbottningar.

Sverige mår bättre av sammanhållning än av klyftor. Är det fler som kan bidra till välfärden kan mer välfärd också skapas. Inget samhälle mår bättre av att bara de som har mest får ta del av välståndet.
I detta val handlar det i grunden om att välja mellan ett solidariskt system i vårt land som gynnar den stora massan eller ett samhälle där vi inte bryr oss om vad som händer vår nästa och som gynnar ett fåtal. Det får vi aldrig glömma.

Ledare: Vem finns för den stora massan?