Vattenfall - vind för våg
ENERGI De senaste dagarna har diskussionens vågor gått höga kring Vattenfall och dess vd Lars G Josefsson. Det har handlat om en eventuell utförsäljning av ledningsnätet för att frigöra kapital till kärnkraftsinvesteringar i Storbritannien och senast Vattenfalls obegränsade skadeståndsskyldighet vid en kärnkraftsolycka vid någon av Vattenfalls anläggningar i Tyskland.
Vattenfall befinner sig i blåsväder. Lars G Josefssons har fått klä skott för det mesta av den kritik som framförts och får nu lämna vd-posten.
Foto: PATRICK SÖRQUIST
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ännu allvarligare är ägarens uppenbara frånvaro i företaget. Den svenska staten verkar fullständigt ha lämnat företaget vind för våg och inte utövat något som helst ägarinflytande överhuvudtaget. Näringsminister Maud Olofsson (C) verkar helt oinformerad om företagets strategiska planer och verkar inte heller ha haft något större intresse av att informera sig heller.
Frågan är om detta är ett uttryck för synen på statligt ägande eller om det kanske till och med är ett sätt att bevisa den borgerliga tesen om statens oförmåga att fungera som ägare till företag. Man kan bara spekulera. Eller så handlar det bara om att det är oförmåga och/eller bristande kompetens hos ägaren som gör att ägaren, staten, förhåller sig så passiv som man gjort.
Skulle det vara så illa att statens nuvarande passivitet som ägare beror på ideologi så blottlägger detta avgörande skillnader i synen på hur statligt ägda företag ska skötas mellan den moderatledda alliansen och den socialdemokratiskt ledda alliansen. Socialdemokratin har alltid betraktat ett gemensamt ägande av vissa samhällsnyttor som en förutsättning för att kunna använda dessa företag i samhällsbygge och samhällsomdaning. Den moderatledda alliansen verkar i stället betrakta de statligt ägda företagen som vilka företag som helst, utan någon som helst särskild funktion i samhället.
Vattenfall borde kunna nyttjas som redskap i omställningen mot ett mer miljövänligt och klimatsmart samhälle genom att driva på arbetet med att ställa om vårt samhälles energiförsörjning från ändliga och/eller miljöfarliga energikällor till förnyelsebar energi och mer miljövänlig teknik. Detta borde verkligen ligga i svenska statens, det vill säga ägarens, intresse att nyttja de resurser och den kompetens som finns i företaget för att gå denna väg. Men uppenbarligen har det inte utgått några direktiv i den riktningen. Och utan tydliga direktiv finns bara en väg för företagets ledning att gå, och det är att maximera den ekonomiska utdelningen till ägaren.
Det yttersta ansvaret för Vattenfalls förtroendemässsiga haveri ligger alltså inte på Lars G Josefsson och den övriga företagsledningen, även om de inte heller kan friskrivas från ansvar. Men det yttersta ansvaret för att Vattenfall utvecklats i den riktning som man nu gjort åvilar ägaren, den svenska staten och därigenom främst näringsdepartementet och den ansvariga ministern Maud Olofsson, då man lämnat företagets skötsel vind för våg. Därför är det dags för näringsministern att ta rodret och styra skutan rätt nu genom att utförda tydliga ägardirektiv så att företagets nya ledning vet förväntningar som ägaren, indirekt det svenska folket, har på företaget och dess verksamhet.