Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det värsta som kan hända en skribent i svenska tidningar är att en prenumeration blir uppsagd (kanske på grund av en normlös hembränningsartikel på folknykterhetens dag) eller så kallade "dårbrev" (som dimper ner när åsikterna haft en rå populistisk infallsvinkel eller kretsat kring rättshaveristnaturernas favoriter, som Palestinaköret eller homofrågan).<br /><br />Det är endast vid ett fåtal tillfällen som artiklar föranleder skarpa hot mot skribenten eller tidningen. I allmänhet är det i så fall när olika fascistoida grupper angrips, som nassegrupper eller AFA-extremister, vilka ofta har lättrampade tår.<br /><br /><br /><br />Förr var det annorlunda. Främst när kyrkans makthavare slog tillbaka kunde det hända att en skribent råkade illa ut.<br /><br />Nationalskalden Strindberg var nära att hamna på fästning för att han ironiserade över nattvarden. <br /><br />Men i dag?<br /><br />Det farligaste åsikten i dag handlar om religiösa frågor. Den som hävdar något spektakulärt om Jesus kan räkna med starka reaktioner. Dock är filmer som "Life Of Brian" och "Kristi Sista Frestelse" ändå tillåtna. Den som avbildar Jesus som transsexuell läderbög behöver inte frukta att Svenska kyrkan utfärdar en dödsdom. Vi har genom en kraftfull sekularisering lyckats göra de kristna makthavarna till ganska harmlösa upplevelseproducenter vägg i vägg med andra handelsresande i Fantasybranschen, såsom häxor, New Age-profeter och vanliga kvacksalverianfrätta sekter.<br /><br /><br /><br />Men hur länge varar denna historiskt unika frihet från åsiktsförtryck? Det finns tre farliga trender mot fritänkande och yttrandefrihet i dag.<br /><br />För det första den religiösa fundamentalismen som regerar bland annat det amerikanska imperiet. För det andra nya starka religiösa minoriteter som vill återinföra 1800-talets möjligheter att näpsa dem som anses häda eller utmana de rättrognas åsikter. Detta hot kommer främst från islam.<br /><br />För det tredje finns ett mer diffust hot mot det öppna samhället, nämligen den ökande ockultismen som riskerar att undergräva vetenskaplighet och rationalism.<br /><br /> <br /><br />Det stora hot mot det öppna samhället som vi har att tampas med är därför trycket mot åsiksfriheten som nya religiösa minoriteter utgör. Och på den här punkten är jag bekymrad.<br /><br />Svensk debatt hade inga större problem att stödja Salman Rushdie när han blev fatwad för sina Satansverser. Men så fort diskussionen hamnar på hemmaplan har de flesta duckat.<br /><br />Exempelvis var det Runar Sögaard som avhånades när han uttalade sig om Muhammeds pedofila drag, inte de som försvarade profetens barnäktenskap.<br /><br /><br /><br />Det mest uppseendeväckande är dock att svensk debatt nästan helt tigit om den stora strid för yttrandefrihet som utkämpas i vårt grannland Danmark just nu.<br /><br />Där har tidningen Jyllands-Posten blivit hårt ansatt av muslimska grupper efter att ha publicerat bilder på profeten Muhammed, något som denna religion inte tillåter.<br /><br />Även Danmark som nation har råkat illa ut efter att flera regeringar med islamistisk inriktning sökt sak med dem.<br /><br />Jag påstår inte att frågan som Jyllands-Posten rört upp är glasklar. En anklagelseakt i denna strid ska inte bara bokföra vidskepliga odemokratiska muslimer utan också xenofoba arroganta danskar.<br /><br />Men däremot anser jag mig redan nu kunna ta ställning när det gäller den svenska kåren av ledarskribenter, proffstyckare och frifräsande debattörer:<br /><br />De har uppträtt som en samling fega krukor. Här har en principiellt vikig strid utspelats i vårt grannland, och i stort sett har vi bara kunnat följa diskussionen via små notiser. Hela hösten och vintern har det pågått en strid om detta i vår omvärld. Men tystnad har rått i svensk debatt.<br /><br />Är det inte dags att ändra på detta nu?
