Varför är det så ont om kvinnor?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kamratposten har bett barn ranka vilka personer de vänder sig till för att få råd och tröst i nödens stund. Mamma har en ohotad förstaplats. Hon kramar, tröstar, förstår, plåstrar om både knän och själ. Stackars pappa hamnar på femte plats. Han är så macho och retfull. Säger att "Äh, va fan, det där är väl ingenting. Lite får man tåla. Stick iväg nu." Man kan få skäll också. Pappor är hårdhänta med rösten. Säger barnen.
Kvinnor ska kanske vara nöjda med det. Att hamna först hos de små är stort. Å andra sidan är det väl slöseri av samhället att låta sådan värdefull kompetens begränsas till hem och familj. Vad skulle inte kvinnor kunna åstadkomma i finansvärldens styrelserum i dessa ångestfyllda dagar. Och alla dagar före dessa.
Med varannan damernas i styrelserummen kanske det inte hade blivit någon finanskris. Det får vi aldrig veta. Sverige betraktas som världens mest jämställda land. Jämställdheten har dock inte nått de mäktiga kapitalets boningar, börsbolagens styrelserum. Sommaren 2006 låg ett färdigt lagförslag om minst 40-60 av vardera könet eller böter och prickning av Bolagsverket.
I Norge hade regeringen redan lagstiftat om könskvotering. Minst 40 procent kvinnor eller bolaget likvideras. Och dö vill ju ingen, så de norska bolagen fixade raskt fram kompetenta kvinnor. Tjugo av dem värvades från Sverige. Det är nog enda gången Norge värvat svenskar.
När "Ny rivstart för Sverige" drog in i Rosenbad kördes lagförslaget pronto i dokumentstrimlaren. Kompetens inte kön skulle avgöra, sa statsminister Fredrik Reinfeldt och männen kunde andas ut och fortsätta att kvotera män. Michael Treschow säger som det är; med kvotering riskerar börsbolagen att få in dumskallar i styrelsen. Och det har man ju märkt.
"Kvotering ledde till att vi fick en regering med världens lägsta utbildningsnivå (Göran Perssons, varannan damernas) "Sagt av Investors ordförande Jacob Wallenberg, enligt Camilla Wagner, bloggare på Veckans Affärer.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni tror inte att det saknas kompetenta kvinnor och hon tror inte heller att män frivilligt lämnar ifrån sig makt och feta styrelsearvoden, men lagstifta vore ett övergrepp.
Nyamko Sabunis medicin för att kvinnorna ska få en rättvis chans att ta sig till styrelserummen är pappabonus och skattesubventionerad städhjälp. Det ska börja underifrån, via flykten från blöjbyten och skurhinken.
Varför inte börja uppifrån? Bland dem som bestämmer. Nyamko Sabuni förefaller inte riktigt ha förstått sitt uppdrag. Att en jämställdhetsminister ska verka för jämställdhet. Inte hålla gubbarna i Svenskt Näringsliv om ryggen.