Vården behöver ett helhetstänk

BB? Den kallas dödens väg ibland, och har blivit skådeplats till desperata scener när en förlossning går för snabbt och man måste ta sig till Gällivare.

BB? Den kallas dödens väg ibland, och har blivit skådeplats till desperata scener när en förlossning går för snabbt och man måste ta sig till Gällivare.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Piteå2019-02-15 23:30
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

1904 kom Matilda Nordström till kåkstaden Kiruna tillsammans med sin man som skulle jobba i gruvan. De tre barnen, Edvin, Edith och Elis föddes tätt inpå varandra med obefintlig förlossningsvård. När yngsta sonen flyttade hon söderut. Kanske fanns det inte tillräckligt mycket samhällsservice för en redig kvinna som Matilda, kanske var hon trött på mannen?

Ganska prick 100 år senare stänger de förlossningsavdelningar som fanns i Kiruna och Piteå och förra året stängdes akutkirurgin i Kiruna av ekonomiska skäl. Vad blir kvar? I Kiruna ledde det här till en enorm besvikelse och 70 procent av rösterna till Sjukvårdspartiet. Ett av problemen var att personalen inte ville stanna.

Enligt en ny studie vid Uppsala universitet har var åttonde barnmorska och barnläkare posttraumatisk stress från jobbrelaterade situationer. Det är ungefär lika höga siffror som bland svenska militärveteraner i utomlandstjänst. Det här säger en hel del om arbetsmiljön på förlossningsavdelningar. Konsekvensen är att många drar sig för att jobba där, och istället jobbar inom gynekologi eller mödravård. Vetenskapsradion besökte Uppsala förlossningsavdelning där man söker sex barnmorskor men har svårt att rekrytera – då kan man bara tänka sig hur svårt det kan tänkas vara i Norrbottens inland.

Men när det gäller sparkrav är det väldigt lätt att se vad saker kostar, speciellt i stuprörsformade verksamheter som vård. Vad man istället behöver göra är att se vad samhället som helhet ”sparar” på förebyggande insatser. Valen som görs inom förlossningsvården är svåra. Idag kan vi rädda mångt flera nyföddas liv än vad man kunde 1904 – men det kostar också mer. Att centralisera förlossningsvården görs ofta med argumenten att man då får tillgång till akut kirurgi och neonantalvård. Men alltför ofta anförs kvalitetsargument för centralisering av sjukvård, när det egentligen handlar om pengar.

När jag pratar med regionrådet i opposition Anders Öberg (s) berättar han att många känt sig otrygga att föda vid Kiruna BB och valde att föda i Gällivare eller Sunderby sjukhus. Det var svårt att få personal dit. Regionsrådet Kenneth Backgård från Sjukvårdspartiet menar istället att Kiruna med sin unga befolkning hotas av utflyttning om människor inte känner sig trygga med att starta familj där. Och vad händer med Kirunas vitalitet, tillväxt och trygghet som helhet om man inte kan få vård? Hur kommer LKAB:s nya sjukhus utformas?

Det har alltid varit svårt att få personal, och redan nu görs satsningar på löner (både från tidigare styre och från nuvarande) men det handlar inte bara om det. Den här posttraumatiska stressen om att inte ha resurser och tid, den är en nyckelfråga att lösa för arbetsmiljön. Det är därför oroande att Backgård börjar närma sig privata lösningar som alternativ – antingen kommer det kosta pengar för de sjuka (den nya kirurgkliniken i Kalix!) eller så kommer skattepengarna dräneras av att privata vårdcentraler sållar ut de lättbehandlade sjuka. Det behövs ett helt annat helhetstänk – det vet nog Backgård innerst inne.

Kanske var det tur att Matilda fick nog. När hennes barnbarns barn (undertecknad!) skulle föda i januari 2018 kom värkarna så snabbt, och förlossningen blev så hastig att hjärtljuden på babyn sjönk akut. Hade babyn fötts i en dikesren längs E10:an på väg mot Gällivare hade han varit död nu.

Läs mer om