Var tredje ungdom utan jobb
DYSTERT. Arbetsförmedlingen har lämnat en dyster prognos för arbetslösheten de närmaste åren. Enligt förmedlingen kommer minst 11,3 procent vara arbetslösa 2010. Alla grupper på arbetsmarknaden kommer att drabbas, men det är ungdomarna som drabbas hårdast.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin hoppas att de som nu blir arbetslösa kan klara krisen på egen hand. Några initiativ från arbetsmarknadsdepartementet är inte att vänta.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De närmaste åren blir tuffa för de ungdomar som söker sig ut på arbetsmarknaden. De med sämst utbildningsbakgrund drabbas hårdast, men det blir svårt för alla ungdomsgrupper. Jobben finns inte och utan arbetslivserfarenhet blir det än svårare att få ett arbete.
Enligt Arbetsförmedlingens prognos ser arbetsmarknaden mörk ut de närmaste åren. Det gäller både unga och gamla. För det är den allra yngsta gruppen och den äldsta som drabbas hårdast när nu arbetslöshetskrisen fördjupas. De handlar om dem mellan 18 och 24 år och dem mellan 55 och 64 år.
Uppmaningen till ungdomarna är att fortsätta att utbilda sig under de jobbkrisår som ligger framför oss. På sikt kommer också ett generationsskifte på den svenska arbetsmarknaden när fyrtiotalistgenerationen fasas ut, men det kan dröja. För ungdomarna blir det att leva på hoppet. Från regeringen finns ingen hjälp att få.
Istället uppmanas ungdomarna att gilla läget och försöka överleva jobbkrisen. Det är arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins och alliansregeringens nya arbetslinje.
För drygt ett år sedan stod finansminister Anders Borg i riksdagen och skröt över hur många nya arbetstillfällen som högerregeringen hade skapat och hur jobben skulle fortsätta att växa: "De kommande åren räknar vi med att den reguljära sysselsättningen ökar med 80 000 personer." Det var då det. Nu ligger högerregeringen inte oväntat lågt. Inte en susning om hur man ska fixa de nya jobben och stödja dem som nu hamnar i arbetslöshet utan a-kassa.
Att jobben gick bra då berodde på att konjunkturen då stod på topp. Inte på regeringen. Men Anders Borg framställde ändå som om det var regeringens förtjänst att antalet jobb ökade och arbetslösheten minskade. Visserligen varnade han för att Sverige kanske skulle påverkas av att de ekonomiska utsikterna i världen försämrades. Tillväxten skulle dämpas något, men jobben var ändå säkrade.
Facit ger oss en annan verklighet. Arbetslöshetskrisen har över tid blivit allt djupare. Mest oroande är att så många unga drabbas. Dessutom ökar klyftorna i vårt samhälle. Besvikelsen över den förda politiken, och över politiker över huvud taget, är något som gör att många ungdomar vänder den traditionella politiken ryggen och blir pirater.
2009 liksom 2010 blir år med kraftigt ökad arbetslösheten. Arbetsförmedlingen är skarp i sin analys. Det är framförallt ungdomar som får betala ett högt pris, men också de många som varslats inom tillverkningsindustrin. Lägg därtill de snabbt växande uppsägningarna inom kommuner och landsting.
I en lågkonjunktur är kampen mot arbetslösheten, och då i alla åldersgrupper, av avgörande betydelse för människors framtid. Utan jobb skapas otrygghet och osäkerhet. Försörjningsstöd hjälper inte alla gånger. Kommunernas socialbidragskostnader stiger dessutom snabbt i höjden. Kommer resurserna att räcka när krisen blir än djupare?
Visst, Sven Otto Littorin, det blir några "skitår", men framför allt för den regering som givit löften om jobb och en arbetslinje, men svikit dessa.