Var tog löftena till de äldre vägen?
OMSORG. Politik i stora drag kan vara både tjusig och frikostig. Särskilt i valrörelser. Miljarderna snurrar förbi. På kommunnivå och individnivå gäller en annan verklighet. Där kan den som närmar sig 100-årsdagen bedömas för frisk för en plats på ett äldreboende. Ska det vara så i landet som ska bli världens bästa att åldras i?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Möjligheten att få bo kvar hemma är i och för sig ett önskemål från pensionärerna själva, men det har varit parat med ett annat önskemål. Det att när man inte längre klarar sig hemma med hjälp från kommunen ska man få flytta till ett boende med personal dygnet runt. Få bli omhändertagen den sista tiden i livet. I verkligheten har det blivit så att många äldre sitter och ligger rätt ensamma i sina egna boenden och att få komma in på ett äldreboende är inte alls enkelt. Det blir allt svårare att kvalificera sig till någon av de allt färre platserna.
Ida Sällström i Arvidsjaur är en av dem som fått känna på de ökande kraven. Hennes historia berättades i gårdagens PT. Ida Sällström är 98 år, snart 99. Hon är pigg för sin ålder, men de många levnadsåren sätter spår. Kroppen är trött och sliten. Städningen och matlagningen tar för mycket energi. Rygg och knän krånglar. Rörligheten och balansen är på sparlåga.
Hon har ramlat och blivit liggande i väntan på hjälp att ta sig upp. Turligt nog har hon klarat sig från arm- och benbrott. Hon hade lätt kunnat bli en i den digra riksstatistiken över äldres fallolyckor i hemmet. Statistik från 2003 visar att det varje år dör 1 000 äldre i fallolyckor och 40 000 skadas så allvarligt att de behöver sjukhusvård. Kostnad för samhället 4,7 miljarder kronor. Räddningsverket som stod för rapporten räknade med dramatiskt stigande kurvor om inte något radikalt gjordes för de äldres säkerhet och förebyggandet av olyckor.
Ida Sällström borde vara ett solklart fall för plats på äldreboende. Men icke. Hon är för frisk och ska därför inte belasta kommunens äldreboende. Det är i sanning förfärligt. Vem kan bättre än Ida Sällström känna om hon är mogen för ett äldreboende? Hon kan knappast misstänkas för att vara någon kverulant. Hon är en kämpe som så sent som i höstas ledde kurs i rotslöjd.
Nu är hon trött och vill bli omhändertagen. Få känna trygghet och ha det så behagligt som möjligt sista tiden i livet. Faller hon och bryter benen hemma på köksgolvet måste hon in på ett boende. Då måste hon tas emot, men i avsevärt sämre skick och med avsevärt försämrad livskvalitet. Om hon istället togs emot nu skulle inte bara hennes eget liv bli bättre, hon skulle också kunna höja temperturen på vardagslivet för övriga i äldreboendet.
I valrörelsen stod rena slaget om de äldres röster. Partierna visste inte till sig av välvilja. Socialdemokraterna lovade att bygga 100 000 nya platser i äldreboenden, kompetensen inom äldreomsorgen skulle höjas genom att 3 500 anställda specialutbildades till mentorer. Sverige skulle bli världens bästa land att åldras i. Socialdemokraterna fick inte regeringsmakten, men det borde inte ha någon betydelse. Den borgerliga alliansen sade sig ha ännu större planer och bjöd över.
Dags att visa korten. Visa Ida Sällström och
alla andra trötta, gamla, otrygga runt om i Sverige att den verklighet som målas upp från talarstolen i valtider är den verkliga verkligheten.
Inte någon vacker fond i bakgrunden som monteras ned tillsammans med valaffischerna och kastas på soptippen när vallokalerna stängts.