Var ska alla kvinnorna jobba?
KVINNOJOBB. Regeringen talar vackert om jämställdhet, men i praktisk politik utdelas slag på slag som träffar kvinnorna hårdast. Nära förestående är den kraftigt beskurna rätten för deltidsanställda att stämpla upp till heltid. En lagändring som lär ge många av de mer än 700 000 deltidsjobbande kvinnorna ont i magen.
Deltid och timanställningar är satt i system inom typiska kvinnobranscher som handel, hotell- och restaurang. Var ska alla dessa hitta heltidsjobb, när deltidsstämplingen kraftigt begränsas?
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I en debattartikel våren 2007 skrev samme Borg att kvinnor kommer att tjäna på att gå från halvtid till heltid. Jämställdhetsminister Nyamko
Sabuni säger, intervjuad i Dagens Arbete, apropå begränsningen att stämpla och deltidsjobba: "Grunden för jämställdhet är ekonomisk självständighet. Det får man inte med hjälp av ersättningar eller bidrag. Det får man bara med hjälp av egen inkomst".
Det är inte svårt att hålla med både
Anders Borg och Nyamko Sabuni. Heltid ger mer pengar än halvtid och egna pengar är vägen till självständighet. Så rätt. Men om det vore så enkelt skulle verkligheten se annorlunda ut. Över 700 000 kvinnor jobbar deltid. Majoriteten sägs göra det av fri vilja. Hur fri den viljan är, kan alltid ifrågasättas. Mer än 50 000 av dessa deltidsarbetande kvinnor står i alla fall till arbetsmarknadens förfogande. De vill ha mer arbete. De vill ha heltid, men jobben finns inte.
Vad gäller fusket med deltidsstämpling, förhåller det sig förmodligen på samma sätt med det som med annat fusk den borgerliga alliansregeringen anklagar medborgarna för; grova överdrifter byggda på gissningar.
Birgitta Lanér, ordförande i a-kassornas samorganisation, känner inte igen bilden av fusk och missbruk och har inte sett några belägg för den. Den sanna bilden är istället att deltidsarbetslösa söker, men har oerhört svårt att få heltid. Och det blir allt svårare. Där deltiden redan är satt i system går utvecklingen mot allt färre anställningar på heltid.
Anders Borgs och Nyamko Sabuni har inga som helst belägg för att kraftigt försämrad möjlighet till deltidsstämpling ska skapa fler jobb, ge kvinnorna mer pengar och öka deras självständighet och jämställdhet. Snarare är det motsatsen som väntar. Kvinnorna kommer att bli allt mer ekonomiskt beroende av en annan försörjare. En man eller kommunens socialtjänst. En annan effekt lär visa sig i ännu snabbare avfolkning av den norra regionen, när de som kan och måste, hänvisas att söka sin utkomst i storstadsregionerna.
Det är inhumant att driva igenom den försämrade deltidsstämplingen utan att följa upp med lag om rätt till heltid. Den socialdemokratiska regeringens utredning om lagstiftad rätt till heltid kastade regeringen Reinfeldt i soptunnan och förlängde istället tiden som arbetsgivarna får visstidsanställa en person innan jobbet blir fast. De fjorton månaderna utökades till 24 månader under en femårsperiod. Här ser finansministern och jämställdhetsministern uppenbarligen inte riskerna för missbruk.
Allt ansvar läggs på individen. Kräv heltid så ordnar det sig nog, är det käcka budskapet från regeringen. Hur ska det gå till? Utan lagens stöd i ryggen och regelverk som innebär indragen ersättning från a-kassan för den som tackar nej till ett jobb, om så bara på deltid, står sig den arbetssökande slätt.
Kvinnorna är arbetsmarknadens buffert. Åker ut och in allt efter arbetsgivarens behov. Visstid, deltid, låg lön och ohälsa. Två av tre sjukskrivna är kvinnor. För det får de stryk när sjukförsäkringen stramas upp till sommaren.
Deltidsstämpling förefaller som en högst rimlig kompensation för den halva av arbetskraften som hänvisas till så usla arbetsvillkor. I väntan på lagstiftad rätt till heltid och kortare arbetsdag för både män och kvinnor.