Minns ni hur det lät under valrörelsen 2014? Högern beskrev de rödgröna partierna som tillväxtfientliga.
Men verkligheten under det rödgröna styret visar något annat.
I måndags kom en ny glädjerapport om tillståndet i svensk ekonomi. Enligt SCB växte svensk ekonomi med hela 4,5 procent under fjärde kvartalet 2015.
Samma dag kom dessutom nya positiva arbetsmarknadssiffror. I slutet av förra veckan var 380 727 personer antingen öppet arbetslösa eller deltagare i program med aktivitetsstöd. Det är en nedgång med 6 176 personer jämfört med samma period förra året.
Under veckan anmäldes även 26 859 dessutom nya platser till landets arbetsförmedlingar, vilket är 3 742 fler än samma vecka i fjol.
Det är förståeligt om finansminister Magdalena Andersson går omkring och gnolar på ”Vår bästa tid är nu” eller någon annan livsbejakande sång.
Vem minns den snö som föll i fjol? Det går åt rätt håll när det gäller både jobben och ekonomin, vilket i sin tur är grunden för den generella välfärdspolitiken.
Ska det kunna bedrivas fördelningspolitik måste det helt enkelt finnas något att fördela. Då behövs både konkurrenskraftiga företag och en växande arbetsmarknad, som levererar skatteinkomster till vård, skolor och äldreomsorg.
Det betyder inte att Magdalena Anderssons och regeringens tillvaro är problemfri.
För det första berörs ett litet och exportberoende land som Sverige även av det som sker i omvärlden. Oro i stora ekonomier som USA och Kina påverkar Sverige.
För det andra finns det ett antal inhemska orosmoln.
När Magdalena Andersson träffade landets S-redaktörer den 22 februari pekade hon på fyra områden där statens kostnader stiger snabbt.
Det handlar om migrationen, integrationen, sjukpenningen och assistansersättningen.
Mellan 2014 och 2019 förväntas kostnaderna för dessa fyra områden att stiga med hela 80 miljarder kronor.
Det betyder att den S-ledda regeringen inte kan dra på sig spenderbyxorna i kommande vår- och höstbudgetar. Det kommer som alltid att krävas prioriteringar.
Integrationen av alla nyanlända är en nyckelfråga. Om dessa människor kommer i jobb, etablerar sig på arbetsmarknaden och blir skattebetalare kommer de att vara ett fantastiskt tillskott för hela den svenska samhällsekonomin. Men om många hamnar utanför och i bidragsberoende kommer det att bli en påfrestning för stat och kommuner.
En bilaga till Långtidsutredningen menar att om sysselsättningsgraden för människor födda utanför Europa ökar med cirka sju procentenheter förbättras de samhällsekonomiska förutsättningarna kraftigt.
Det finns dock ingen lösning med stort L. De nyanlända är ingen homogen församling. De är individer med olika behov och förutsättningar.
En fjärdedel av de nyanlända som finns inskrivna hos Arbetsförmedlingen har högskoleutbildning. För dem handlar om validering av examen och legitimationer, praktik för att komma in arbetslivet, utbildning i yrkessvenska och kanske någon kompletterande kurs.
För andra (med kortare utbildning) kan det handla om olika former eller kombinationer av praktik, arbetsmarknadssutbildning, kurser i svenska och subventionerade anställningar.
Grunden måste dock vara en aktiv arbetsmarknadspolitisk linje. Det måste finnas krav på att delta i anvisade åtgärder och utbildningar.
Det är lika illa för en nyanländ syrier att hamna i ett passiviserande bidragsberoende som för en människa som bott i Sverige i hela sitt liv.