Vår bästa tid är nu, och framtiden är redan här. Det var inte bättre förr. Vi har en fantastisk välfärdsstat som levererar trygghet och standard högre än någonsin i mänsklighetens historia. Om det någonsin varit på sin plats att ropa Halleluja så är det nu! Men i dag är det väl en massa människor som har det dåligt?
Ja, relativt sett. Men även den som går i Fas3-slaveri skulle lätt få sin position övertagen om tidigare generationers sämst ställda fick chansen. För att inte tala om alla som har det eländigt i andra länder. Den ökande medellivslängden och tillströmningen av folk utifrån vittnar om att det inte är så risigt här, inte ens för den som hamnar i ett getto i någon gråmelerad storstad. Förr tog sig svenskarna ut från Sverige, iväg från fattigdom och elände, i dag är det tvärtom.
Men ungdomarna då, de är ju deprimerade, skär sig i armarna och självsvälter? Folk var deprimerade förr också, men fick stryk om de kinkade. Liksom det fanns svält, men mer ofrivillig. Mat har dessutom alltid varit ett problem, förr därför att näringstillförseln var för dålig, i dag därför att den är alltför ymnig jämfört med de fysiska ansträngningarna.
Förr fick den läshungrige försöka klämma ur fotogenlampan lite lyskraft, idag finns det läsplattor eller bokinläsningar. Förr tvingades vi titta på regim-TV som stängde klockan 10 på kvällen, eller radio som bara spelade populärmusik någon timme per vecka. I dag kan vi själva lyssna på och titta på vad tusan vi vill, i våra egna hörlurar.
Men förr gick folk på möten och folkrörelserna var livaktiga? Visst. Det fanns en himla massa föreningar och där satt de aktiva och klagade över att det inte kom så mycket folk på mötena. I dag behöver vi inte gå på föreningsaktiviteter för att träffa andra, utan vi har nog av folk på jobbet och kan skaffa oss bildning genom ett gigantiskt utbud av skolor och andra fortbildningsmöjligheter. Vi behöver inte bli sekreterare i någon jäkla förening bara för att vi få stipendium till en folkhögskola. Gymnasieutbildning är i dag lika vanligt som konfirmationen var förr. Högskolan är mindre märkvärdigt än vad läroverket var.
Men är inte människor fångade i meningslös konsumtion? Och vilket är meningen med livet? Folk gjorde meningslösheter förr också. De satt och stirrade ut över bygatan för att kolla vilka som hälsade på grannarna, de täljde trägubbar och skvallrade om kungens eskapader. I dag stirrar vi in i en bildskärm och kollar på grannarnas twitter vad de har för sig, vi spelar Word Feud eller läser skaller om makarna Reinfeldt på nätet.
Men visst, meningen med livet är förstås inte lika tydligt som på den tiden folk trodde på Gud eller att Tor och Oden skötte ruljansen. Det som är baksidan av att vår bästa tid är nu blir då förstås känslan av tvång att vara fri och lycklig. Tidigare generationer hade att se fram emot ett kort och brutalt liv, med lungsot och krig, Skilsmässor fanns inte förr, eftersom den ena eller andra, eller mer troligt bägge, dog innan de han tänka tanken att behöva berätta för prästen att de upptäckt att gräset är grönare på andra sidan staketet.
Nu kan vi under en normal livscykel se fram emot flera olika livsprojekt. Vi hinner med både det ena och det andra. Vi träffar fler människor och upplever fler intressanta händelser på ett år än vad våra förfäder gjorde under ett helt liv. Det är fantastiskt. Och frågan är om inte fler borde utnyttja alla dessa möjligheter innan det tar slut. För det finns inga garantier för att vår bästa tid alltid kommer att vara nu.