Var är rörelsens mediestrategi?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vad är då den gängse? Jag vill påstå att utgångspunkten för de upplagemässigt stora medierna inom olika genrer är den välutbildade, hyfsat välmående medelklassen - till vilken många journalister hör. Den medelklass som Socialdemokratin varit med och skapat.
Jag tänker inte på ledarsidor - utan resten av bevakningen, som inte är uttalat politisk eller ideologisk. Nyhetsmedierna har gradvis inkorporerats i en affärskultur som regeras av marknadsliberala värderingar. Detta är delvis rörelsens dilemma - antingen tvingas man agera på en marknad man inte är bekväm med, eller finnas i periferin. De flesta mediehus har som största uppdrag att generera vinst. Det är i sig en ideologi som på ett subtilt sätt är styrande för innehållet. Vad som bevakas och hur det görs. Givetvis sitter ingen redaktion och planerar affärsstrategier, det sysslar vd:ar och marknadsstrateger med. Samspelet mellan marknads- och liberal ideologi och journalistik är mer komplicerat än så.
Journalistikens ideal om oberoende och opartiskhet är fina men resulterar i en anpasslighet till den rådande medielogiken som i sin tur avspeglar samhällets maktstruktur, snarare än ifrågasätter den. De värderingar som är dominerande i samhället får också mest utrymme i medierna. Det är inga tydliga politiska budskap som basuneras ut utan ett urval av värderingar som paketeras på ett attraktivt sätt.
Den inledande frågan var uppe till diskussion på MedieTrappan, ett forum för mediedebatt i Göteborg, för en tid sedan. Inbjudna var Nisha Besara, chefredaktör på Dagens Arena, Bo Sahlin, vd för AiP Media Produktion AB, som bland annat ger ut Aktuellt i politiken och Ny Tid, och Bo Bernhardsson, chefredaktör på nystartade Efter Arbetet.
Uppriktigt sagt gav det samlade intrycket av debatten en känsla av uppgivenhet. Det verkar saknas idéer för hur man ska bryta den borgerliga världsbilden. Samtalet kretsade kring frågan om nät eller papper. Det finns inga pengar i arbetarrörelsen.
Morgontidningen ansågs inte vara något att satsa på - trots att den fortfarande hamnar på många människors köksbord varje dag. Många har A-pressens sorgliga fall, med flaggskeppet Arbetet, i färskt minne. Annonsmarkanden är stenhård - och annonsörerna väljer gärna media efter målgrupp. Bo Berhardsson pläderade för Efter Arbetets modell - en aktualitetstidning på nätet och en papperstidning till veckoslutet. Nisha Besara vittnade om att rörelsen visat ett så gott som totalt ointresse för Arenagruppens olika medier och att det saknas samling kring mediefrågan inom arbetarrörelsen, det vill säga LO och SAP.
Nät eller papper är inte en ointressant fråga. Men för att lyckas krävs ett större tänk. Det handlar inte bara om att vinna nästa val - utan om att skifta ett samhällsparadigm.