Det är lätt att kritisera vänsterpartiet. Exempelvis deras brist på förmåga att analysera samhällsutvecklingen ur annat än strängt småborgerlig moralism. De har kastat ut Marx med badvattnet. För att inte tala om att de vill föreskriva 6 timmars arbetsdag åt oss alla, oavsett vad vi pysslar med. Det är fullständigt huvudlöst. Liksom deras fantasier om att socialdemokraterna ska låta sig förloras ytterligare ett val genom att ha med dem med som regeringspartner och därmed skrämma bort så många väljare som möjligt.
Men vi ska inte bara gnälla på vänsterpartiet utan också konstatera att de är ett parti som lever som de lär. De har ett ärligt uppsåt som påminner om den gamle aktivisten Guy Fawkes, han som i början på 1600-talet laddade det engelska parlamentet fullt med krut. Det bästa exemplet på detta är vänsterpartiets princip om att alla partiföreträdare, oavsett vilka de är och hur mycket de jobbar, ska få tjäna högst 27 tusen i månaden efter skatt. Resten ska gå iväg i en "partiskatt" som sedan kan användas för gemensamma ändamål. Vänsterpartiet har således genomfört den gamla kommunistiska jämlikhetstanken på egen planhalva.
Det bästa med vänsterpartiets beslut är att vi tydligt får se hur de resonerar. Och att det är de själva som är försökskaninerna, inte vi oskyldiga. För detta ska partiet ha en eloge. Politiker brukar annars testa sina kurer på andra först, så att de vet hur det funkar. Budskapet är enkelt. Vänsterpartiet vill inrätta världen så, att alla tjänar lika mycket (eller litet) oavsett hur mycket de arbetar eller vilken talang de har.
Jag brukar påpeka att skillnaden mellan socialdemokrater och kommunister är att de senare vill avskaffa 1 klass på tågen, även med risk att alla tvingas åka 3 klass. Medan socialdemokraten gärna behåller 1 och 2 klass, men vill se till att andraklassvagnarna har så bra standard som möjligt. Här har vi ett sådant politiskt beslut. Vänsterpartiet blir ett skyltfönster för idén om jämlika löner. Låt oss se hur det går!
På samma sätt får vi hoppas att de också tar på sig uppdraget att illustrera hur 6 timmars arbetstdag kan fungera i verkligheten. Låt oss hoppas att de tvingar sin partiledare Jonas Sjöstedt att inskränka sin Jesuspotential till högst 6 timmar om dagen. Medan de andra stygga partisterna kör sina vresiga och självmordsbenägna 16-timmars pass. Detsamma bör gälla partiets riksdagsledamöter och kommunalråd, liksom partiets funktionärer. Så får vi se hur intelligent det är att sätta sin bästa kompetens i skafferiet.
Nästa steg, tycker jag, är att vänsterpartister också börjar organisera alternativsamhällen där deras idéer om en gemensam planerad ekonomi istället för den stygga marknadsekonomin kan praktiseras. Istället för att ösa på oss andra en kommandoekonomi kan de praktisera den på sin kant. Alternativa ekonomier har ju stora möjligheter att organiseras i ett land som Sverige, som är öppet och tolerant.
Vi väntar nu på att vänsterpartiet ska gå före och visa hur alternativet till dagens jämmerdal ser ut. De kan bli det största skyltfönstret i svensk politik.