Det var ingen ingen tvekan när Vänsterpartiets kongress ställde sig bakom partiets budgetsamarbete med regeringen Det behövdes inte ens rösträkning.
Annars var det en av de frågor som i förväg var omtvistad, när de två stora partidistrikten Skåne och Göteborg ville avbryta samarbetet. Partiledningen och Jonas Sjöstedt kunde pusta ut. Nu blir det välkomna tio extra miljarder till kommunerna från och med nästa år.
I övrigt en kongress som även i det mesta gick partiledningens väg. Stödet för regeringen ligger fast, så där har de borgerliga politiker som tänkt sig en annan utgång inget att hämta.
Detta i ett parti med ökat självförtroende.
I den senaste Sifo-mätningen,förra veckan, ökade Vänsterpartiet med en procent till 8,2 procent, vilket är den högsta siffran för partiet på drygt två år. Kanske inte förvånande när Miljöpartiet samtidigt backade med 1,7 procent till låga 4,3 procent.
Någonstans måste de forna miljöpartisterna ta vägen.
Under helgens vänsterpartikongress i Örebro kritiserade Jonas Sjöstedt, som det verkade pliktskyldigt, regeringen för att bedriva en omvänd fördelningspolitik. Han nagelfor även regeringens ryckiga flyktingpolitik, där asylrätten hamnat på undantag.
Sjöstedt var även orolig för att regeringen inte kommer att genomföra uppgörelse om att få bort vinstintresset i välfärden. Vad som sker på det området får vi se först till hösten när den sittande utredningen om vinster i välfärden kommer med sina förslag.
Klart är att Vänsterpartiet är på hugget och vill visa att man är ett parti att räkna med. Ingalunda ställa upp upp så fort regeringen kallar.
Jonas Sjöstedt vill försäkra sig om att Socialdemokrater ska vara röda och miljöpartister åter ska komma ihåg att vara gröna. För att så ska ske är trycket från Vänsterpartiet nödvändigt.
En gång var Vänsterpartiets uttalade politiska ambition att bli ett öppet och odogmatiskt vänstersocialistisk parti. Gärna med cirka 20 procent av rösterna bakom sig. Sådan var visionen under Gudrun Schymans tid som partiledare.
Om detta mål andas det inte mycket i dag, men tiden och den ekonomiska utvecklingen kanske kan ge Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet nya sympatisörer. Att komma tillbaka till de 12 procent av rösterna som partiet nådde under Gudrun Schymans ledning för snart 20 år sedan känns på inget sätt övermäktigt.
I många av landets kommuner har Vänsterpartiet en stark ställning, där dess företrädare pragmatiskt tagit sig an uppgiften att föra en realistiskt politik som uppskattas av ett flertal medborgare.
Vänsterpartiet är ett parti som ideologiskt, och som pådrivare, alltid legat till vänster om Socialdemokraterna. Dessutom har Jonas Sjöstedt skickligt anammat många av de frågor som Socialdemokraterna tidigare haft monopol på. Framförallt tydliggörs att V är ett parti som alltid och i alla lägen värnar om rättvisefrågorna. Inte minst kvinnofrågorna och offentlig sektor.
För Jonas Sjöstedt gäller det nu som förr att bredda partiet genom ett fortsatt samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om framtidens politik, men med sin egen agenda. Inte så dumt.