Vänsterns eller statens återkomst
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den enskilde skulle inte degraderas till en produktionsfaktor. Bankerna skulle förstatligas, så att "det kapitalistiska näringslivets pulsåder skärs av".
Ett av argumenten som SSU-arna använde var att näringslivets investeringar skapade utgifter för det offentliga. När fabriker och industrier byggdes, så fick staten hosta fram infrastruktur som vägar, bostäder, skolor, vatten och avlopp.
Men samtidigt som det offentliga fick stå för en del av fiolerna hade de inget att säga till om hur och när dessa investeringar skulle göras.
Likaså fick politikerna stå där med lång näsa när företagen lade ner, och därmed förorsakade stora kostnader. Poängen var enkel. Om skattemedel användes för att hjälpa kapitalet, var det också rimligt att dessa skatteinsatser berättigade till inflytande.Dessutom handlade företagens verksamhet om människors liv, varför ett demokratiskt deltagande i investeringsprocessen var rimlig.
Det är oerhört intressant att se hur denna tankegång nu har återfötts i form av socialdemokratiska krav på att "vinster" från skolor och annan skattefinansierad verksamhet ska återföras till verksamheten.
Bevittnar vi vänsterns återfödelse? Ja, kanske. Visst kan vi se hur jakten på profitörerna har återupptagits. Efter att ha varit satta på piedestal under något årtionde är kapitalisterna igen föremål för kritik. Och politiska planer börjar göras upp om hur staten ska återfå sin position som samhällets ledande kraft.
Men är det en vänstervåg?
Frågan är vad vi ska kalla den. Vi kan se att den i vart fall ännu inte har haft någon större inverkan på de partier som kallar sig vänster. Det kan tyckas lite märkligt. Kapitalismen har trots allt skjutit sig själv i foten. Överallt har staten fått rycka in för att rädda storfinansen från konkurs.
Men kanske är det bara en tidsfråga innan vänstern lyckas komma ikapp folkopinionen. Jag tror att diskussionen om vinster för skolor kommer att utvidgas till att gälla fler områden.
Samma diskussion kan också föras över på läkemedelsindustrin, byggindustrin, vårdsektorn och kommunikationerna. Om staten är med och räddar bilindustrin, kan vi då inte kräva mer satsningar på miljövänliga alternativ, på kollektivtrafiklösningar, och så vidare.
Ett tag var borgerliga övertygade om att staten borde ha ett ganska starkt inflytande över samhällsbygget. Det är bara en kort nyliberal parentes som innebar att borgerlig var liktydig med statskritiker. Nu är kyrkan på väg att sättas mitt i byn igen.
Och inom socialdemokratin har således den gamla kapitalistätarvänstern fått luft under vingarna igen. Nu ska de sätta tänderna i friskolorna för att sedan kasta sig över andra privata verksamheter som knaprar på skattekistan.
Kanske kommer vi snart att få se hur socialdemokrater och borgerliga tävlar om vem som har de käckaste idéerna på hur staten ska kunna förbättra livet för oss.
Det är i så fall inte vänstern som kommer tillbaka - utan lika mycket staten som ett instrument för makten att organisera samhället.
Det är inget jag själv ser fram emot.