Valspurt för att mobilisera
valKAMP. De som tidigare talat om en matt och tandlös valrörelse har under de senaste veckorna fått se på annat. Under en lång tid satt högeralliansen i vinnarhålet. Det var få som trodde att socialdemokraterna skulle ha någon chans. Nu blir det kamp ända fram till målsnöret. Och det beror inte på spionskandalen inom folkpartiet utan om politikens innehåll och förtroende.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Riksdagsvalet 2002 var mycket framgångsrikt för socialdemokraterna. Partiet ökade sin andel av rösterna med 3,5 procentenheter till 39,9 procent, och antalet mandat med 13 till 144. Valresultatet då visade att socialdemokraterna var och är ett modernt och relativt piggt folkrörelseparti, och inte motsatsen som högeralliansens propaganda ständigt trummar in.
För att valet ska gå bra gäller det nu att under den sista kampanjveckan mobilisera kärnväljarna. Förutsättningarna borde vara goda.
Partiet och LO har under de senaste åren intensifierat det fackligt-politiska samarbetet. Det är ett arbete som sker vid sidan om den massmediala valrörelsen med sin ständiga jakt på politiska sensationer. Det är också i denna parallella valrörelse på gator och torg och på arbetsplatser som socialdemokraterna i tidigare valrörelser visat sig starka. Det är inget fel på valmaskinen. Den rullar på i god fart. Alla är medvetna om att valet kan bli en rysare.
Samtidigt vore det välgörande om den sista veckan också blir en tydligare kamp om storstädernas väljare. Under valperioden har socialdemokraterna tappat sympatisörer i framförallt Stockholm, men med en liten marginell uppgång de senaste veckorna. Stockholm väger tungt när rösterna ska räknas den 17 september.
De borgerliga partierna gör sedan flera val tillbaka blockmässigt bättre ifrån sig i de tre storstäderna och dess förorter än i övriga landet. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet gör bättre val bland industrikommuner, medelstora och större kommuner än i övriga landet.
Därför är det så viktigt att poängtera att socialdemokraterna borde kunna vinna fler röster i landets större städer. Inte minst i Stockholm.
I andra europeiska länder finns en trend som innebär att en medveten, urban och solidarisk storstadsbefolkning röstar alltmer till vänster i en strävan att hitta gemensamma lösningar på den moderna storstadens stress och miljöproblem. Det finns således en potential. Det är omöjligt att under valrörelsens sista vecka bortse från den viktiga roll som storstäderna spelar när valet ska avgöras.
Allt tyder på att valet blir en tuff uppgörelse. Ända sedan valet 1985 har borgerligheten hamnat kring 47 procent i riksdagsvalen. Den samlade vänstern har hittills för det mesta lyckats kapa åt sig någon procent mera. Så små är marginalerna. I slutändan kan det handla om de sista 100 000-150 000 rösterna.
De sista dagarna gäller det därför för Göran Persson och socialdemokraterna att koncentrera sig på regeringsfrågan och på mobiliseringen. Och sedan hoppas på att den borgerliga kannibalism, som är så märkbar i de allt tätare opinionsmätningarna fortsätter.
Det stora hotet mot en socialdemokratisk valseger nästa söndag är inte bara en utåt samlad, men internt splittrad borgerlighet. Hotet är istället att soffliggarna blir för många. I valet 2002 var de 19,9 procent. De kan bli fler efter alla
affärer som kapat politikerförtroendet ytterligare något.
Ett dåligt valdeltagande har alltid varit det stora hotet mot ett hyggligt socialdemokratiskt valresultat.