Valrörelsen 2010 har inletts
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Socialdemokraterna måste bestämma sig om de ska ha en stark vänsterprofil med inriktning på att slå Alliansen utan att mobilisera medelklass och storstäder, eller om de vill ha en öppning mot mitten. Den socialdemokratiska partiledningen har sedan lång tid pratat ihop sig med miljöpartiet, medan vänsterpartiet har haft svårt att bestämma sig för om de ska vara med på tåget eller inte.
Sanningen är väl att vare sig socialdemokraterna eller vänsterpartisterna är speciellt förtjusta i att regera tillsammans. Socialdemokraterna inser att en valrörelse där Alliansen kan ställa ständiga frågor om kommunisten Ohly ska bli finansminister inte kommer att gå så bra.
Och vänsterpartisterna inser att om de ställer upp på ett regeringssamarbete måste de också lojalt följa regeringens beslut. Då är det slut med att gnälla över allt som är eländigt. Istället kommer vänsterpartiet att få lägga om retoriken och börja försvara kompromisser och reträtter.
Det är också oviljan att bita i det sura realistäpplet som vänstern fulat ut sig och vägrat acceptera de restriktioner som finns på den ekonomiska politiken. Medan socialdemokraterna inte ansträngt sig för att få dem med.
När vänsterpartiet sagt nej till att acceptera de ekonomiska spelreglerna har socialdemokraterna också accepterat detta. Att ett nej är ett nej är ju något vi fått lära oss respektera. När man nu läser den socialdemokratiska interndebatten finns det många röster från s-vänstern som lite försiktigt försöker rucka på budgetrestriktionerna.
I praktiken innebär det att den socialdemokratiska vänstern nu ställer upp på vänsterpartiets politiska linje. Mitt i en finanskris och lågkonjunktur vill de göra om regelverket för den ekonomiska politiken.
Budskapet är enkelt. I en kris måste staten få bränna pengar utan att diverse småskurna inskränkande begränsningar ska hindra politikerna från att göra goda saker. För att möta nedgången ska staten kunna ösa på. Satsa på infrastruktur, bostadsbyggande och köpkraftsförstärkningar av hushållen. Det är uppriktigt sagt lite märkligt att samma personer som med goda argument vill ha ökade regleringar på finansmarknaden samtidigt vill ge fria händer åt politikerna. Den socialdemokratiska vänstern argumenterar som nyliberaler inför statsbudgeten. Låt gå! är budskapet. Vi kan höja skatten, anställa hundratusentals människor i offentlig sektor, och vips! kommer de dynamiska effekterna att göra oss alla rikare. Så att vi kan höja skatten ännu mer.
De som vill reglera finansmarknaderna vill alltså avreglera stadsfinanserna. Inkonsekvent.
Nu har Mona Sahlin rullat över bollen till vänsterpartiet. Antingen säger de ja till den ekonomiska politikens regelverk och får därmed skrota sina budgetmotioner och svulstiga vänsterretorik. Eller så säger de nej en gång till och väljer därmed att stå utanför samarbetet. Den socialdemokratiska vänstern kanske också ska bestämma sig.