Välkommen till oxveckorna. Wikipedia på nätet har detta att säga: ”Oxveckorna, är enligt nyare muntlig tradition, perioden efter trettonhelgen fram till och med fettisdagen. Dessa veckor upplevs oftast som tröga och tunga, därav ox- i förleden. För många utgörs periodens slut av sportlovet och en därefter tydlig ljusare period, företrädesvis om morgnarna.”
Kolskjutaren i Stig Sjödins dikt i samlingen Sotfragment gillade inte helgdagar mitt i veckan. Han skulle trivas i oxveckorna. Nu får vi streta på fram till den 25 mars innan det blir en extra röd dag. Då infaller långfredagen.
Den 13 oktober 1960 packade Olav H Hauge en låda päron, drog kärran ned till Brakanes, hämtade kött på fryshuset och kokade mat. Han var frukt- och bärodlare i Ulvik i Hordaland fylke och en av Norges främsta poeter. Under sjuttio år förde han dagbok.
I boken ”Hauge. Dagbok 1924–1994”, sammanställd av Hauges änka Bodil Cappelin, får vi följa med i strövtågen i världslitteraturen och ibland in i fruktodlingarna.
Olav Hauge hade psykiska problem som ibland krävde lång sjukhusvård. ”De mentala tillstånden och sjukhusvistelserna sammanfaller hela tiden med publiceringen av en ny diktsamling. Mönstret upprepar sig i femårscykler. Det verkar som att arbetet med diktsamlingarna framkallar dessa tillstånd, eller också tog det så mycket på krafterna att han blev mer mottaglig.” Det skriver översättaren Lars Molin i en eftertext. Hauge avled 1994; bara några dagar dessförinnan gjorde han en notering om att besök av den norske poeten Jan Erik Vold. Pärmarna till boken är klädda med textil; mycket vackert.
Efter Hauges död upptäckte änkan de 84 fulltecknade skrivböckerna i ett skåp på övervåningen i deras hem. Det blev 3 700 boksidor i fem band som gavs ut år 2000. Sjuttio års dagboksskrivande! En del menar att dagböckerna är Hauges största bidrag till litteraturen. Han hade avancerade läsvanor, den norske odlaren, den man som en förbipasserande kunde avfärda som en gammal kuf som ibland togs in på hospitalet. Boken på svenska är ett litet urval av den väldiga textmängden.
Polen har fått en starkt högerorienterad regering. Utrikesminister Witold Waszczykowski säger att den gamla regeringen förde en politik för ”cyklister och vegetarianer”, en politik som inte har något med ”polska värderingar” att göra. För att öka genomslaget för polska värderingar ska i fortsättningen landets finansminister tillsätta och sparka chefer i statliga mediebolag. Polen är på väg tillbaka mot den ordning som rådde då kommunistpartiet styrde landet.
Om den svenska regeringen för en politik för cyklister och vegetarianer låter jag vara osagt.
Under 2016 eller 2017 väntas britterna rösta om de fortsatta relationerna till EU. Ministrarna får agera efter egen övertygelse. I den konservativa regeringen finns båda anhängare och motståndare till EU. Det blir som i Sverige under EMU-omröstningen, då en del ministrar pläderade för ett nej medan majoriteten försökte få oss att säga ja till den gemensamma valutan. Stefan Löfven var som facklig ledare en ihärdig förkämpe för euron. Men som bekant blev det ett kraftigt nej. I Piteå röstade 72,5 procent mot en svensk anslutning till den europeiska valutan. Hur omröstningen i Storbritannien ska sluta är mycket ovisst. Premiärminister Cameron försöker nu förbättra villkoren, vilket kan få en del skeptiker i det egna partiet att byta sida. Om det mäktiga Storbritannien röstar nej är det ett praktfiasko för EU.
SVT-dokumentären om allas vår Leif GW Persson var så där. Risken är ju att den sympatiske professorn blir överexploaterad. Snart lär han väl dyka upp i något program hur man bäst arrangerar sina blomlådor på balkongen. Blir man kändis i Sverige förväntas man ställa upp på allt. Olav Hauge var mycket sparsam med framträdanden och kommentarer, särskilt under sina första sjuttio år.
Ha det bra så här i början av oxperioden och gläds över att det inte är id-kontroll på Konsum.