Självklart måste det kännas nervöst med ordentliga motgångar redan i inledningen av ett valår. Så fram till den 14 september har både Centern och KD en besvärlig resa framför sig.
Då hjälper det föga att Annie Lööf är så aktiv som hon är eller att Göran Hägglund ser förtroendeingivande ut. Lyssnar gör man, men ändå även där mera disträ, till Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.
Detta även om det tveklöst görs tappra försök att tränga igenom den medieskugga som de två hamnat i. Hur lyckade dessa ansträngningar är får vi svar över tid, men jag tror att de små borgerliga partierna kommer att ha fortsatta svårigheter att vända en opinion som verkar ha cementerats på en låg nivå.
För centern är det bara att konstatera att ett partiledarbyte inte alltid är den rätta medicinen för att vända en nedåtgående tendens.
Liksom Kristdemokraterna famlar man runt för att hitta en politik som i bästa fall leder till de fyra procent som krävs för att partiet ska finnas kvar i riksdagen efter valet i september.
Under alla omständigheter lutar allt mer mot att åtminstone ett av de två partierna får lämna riksdagen, med garderingen att undrens tid kanske inte är helt förbi.
Inget tyder dock just nu på en snabb vändning. Det nuvarande opinionsläget har legat fast under lång tid.
Lägg därtill att moderater och folkpartister har sina egna bekymmer.
Opinionsmätningarna har blivit en allt viktig del av den politiska vardagen. Inte minst nu med bara dryga åtta månader till valet.
Tiden går fortare och fortare. Turbulent så det förslår för dem som slåss mot allt dystrare opinionssiffror.
Just nu finns det inte ens susningar om en ny och vägvinnande politik.
Några hummanden här och där, men i övrigt tystnad är knappast ett vinnande koncept.
Detta medan Stefan Löfven och Socialdemokraterna har en stark ställning parat med en stor och växande trovärdighet. Oppositionen har även mycket att vinna på att framställa regeringen som idéfattig och regeringstrött när den numer tycks hämta de flesta av sina ”nya” idéer från just oppositionen.
Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har tappat en hel del av den kraft som de uppbådade vid de två senaste så framgångsrika valen. I dag står man utan en vinnande politisk agenda och i en snabbt föränderlig värld är detta knappast något att bygga en valrörelse på.
Moderaternas marknadsekonomiska systemskifte, som skett med de små stegens politik, har blivit uppenbar för allt fler. Och det man ser tycker man inte om.
Sedan valet 2006 har Reinfeldt och regeringen levt på att oppositionen varit svag och att dess största parti visat osäkerhet genom att på kort tid avverkat två partiledare innan man nu fått rättning i leden.
Så det känns säkert gott när S, MP och V i DN/Ipsos senaste mätning, presenterad i går fredag, nådde 53,1 procent av väljarsympatierna mot de borgerliga partiernas 37,9. Tidigare i veckan visade en mätning med avsändare Novus på samma för regeringen dyastra tendens.
Bättre utgångsläge i inledningen på ett valår kan oppositionen knappast önska sig.