Försäkringskassans allt tuffare och hårdare bedömning vid sjukanmälan och vid granskningen av människors möjlighet till arbete trots sjukdom och läkarintyg, har medfört att allt fler får avslag på sin ansökan om sjukpenning. Samma sak gäller a-kassan. Idag är omställningstakten på arbetsmarknaden så hög att alla någon gång i livet kan förlora sitt jobb. Då ska a-kassan kunna erbjuda en fullvärdig inkomsttrygghet. Nu tummas det på detta.
Människors utsatthet vältras allt mer över på den enskilda individen. Både vad gäller arbetslösa som sjuka. Samhällsansvaret eroderar. Samtidigt vet vi att de lägre kostnaderna i sjukförsäkringen, och försämringarna i a-kassan, ger nya friska miljarder till den borgerliga regeringen att fördela för sänkta skatter.
När det gäller att hitta en formel som gör att människor kan återgå till arbetslivet istället för att stanna i långvarig sjukdom och öppen arbetslöshet står regeringen däremot tomhänt. Av sjukstatistiken framgår att det är en övervikt kvinnor som är långtidssjuka. Ofta handlar det om kvinnor i offentlig sektor. Var finns en borgerlig politik för att med allvar motverka detta?
För att få människor i jobb igen krävs förbättrad rehabilitering, och att de anställda får ett större inflytande över sina arbetsplatser. Många former av prestige måste brytas ner för att detta ska lyckas.
Mindre konstruktivt är de välkända tankegångar regeringen lyft fram. Då handlar det mer om att komma till rätta med "missbruket av de gemensamma trygghetssystemen" än om konstruktiva förslag som också stödjer dem som av olika skäl hamnat utanför arbetsmarknaden.
Nu är det inte så att människor är långtidssjukskrivna för att de tycker det är roligt, men de borgerliga partierna tycks ha en klockarkärlek till de enkla förklaringarna och dess magik. Drar kostnaderna sedan iväg för sjukersättningarna ska helst ytterligare en och annan karensdag införas eller sjukersättningen sänkas. Simsalabim så är problemen lösta. Den som drabbas blir beroende av ett magert försörjningsbidrag än till en hygglig a-kasseersättning eller en ersättning som täcker upp större delen av inkomstbortfallet vid sjukdom.
Det finns hos alliansregeringen uppenbar föreställning om att problemen kan lösas genom en hårdare ekonomisk press på långtidssjuka och långtidsarbetslösa. Helt uppenbart ett feltänk. Problemen kvarstår och växer i stället. De nya hårdföra reglerna utgör kärnan i regeringens "jobbpolitik". Tanken har varit och är, att med hårdare regler kommer folk snabbare tillbaka till arbetslivet, men långtidsarbetlösheten har inte minskat. Istället har allt fler blivit fattiga.
Vi har en regering som låter den politiska arrogansen gå före rättvisa och jämlikhet, en regering för halva Sverige. Därmed har vi också fått ett mer segregerat och orättvist samhälle.