När jag läser medias och oppositionens kommentarer till regeringens framlagda budget känner jag mig behandlad som en totalt avkristnad, egoistisk person som dessutom vandrar på gravens brant totalt ointresserad av hur andra människor har det och hur Sverige utvecklas i framtiden. De s.k. analyserna går nämligen enbart ut på att jag ska räkna ut hur budgeten kommer att påverka mina möjligheter till konsumtion av mer varor och tjänster de närmaste månaderna.
Enligt ekonomisk teori betyder det att vi alla antas ha mycket kort tid kvar att leva och dessutom då helt egotrippat ska leva loppan och helt strunta i att satsa på satsningar i andra människor, maskiner eller byggnader eftersom sådant bara ger fördelar först i framtiden. Media och oppositionen behandlar oss som om vi alla plötsligt omvänts till de där extrema sekterna som går upp på höga berg och inväntar den snara domedagen.
Jag vet att vi i decennier har utsatts för ett flöde av det nyliberala budskapet ”satsa på dig själv!”. Miljard efter miljard har kampanjerna kostat.
I verkligheten är ju medelsvensson i genomsnitt 40 år gammal och borde ha minst 45 år kvar i livet. Även den mest egoistiske medelsvensken borde i egenintresse inse att vad som mycket kort sikt ter sig aptitligt snart slår tillbaka i form av framtida svagare tillväxt, ökade konflikter i samhället och försämrad miljö. Men också att ökade försvarskostnader som minskar vår privata konsumtion kan vara en bättre livförsäkring än att spendera mera pengar på gymmet eller i nya häftiga pjuck.
Forskningen har övertygande visat att vi får högre tillväxt och standard i framtiden om vi dämpar den kortsiktiga konsumtionsökningen och i stället satsar på att många fler ska klara skolan, slippa psykiska problem, växa upp i hyggliga ekonomiska villkor. Överhuvud taget innebär mindre välfärdsklyftor att den långsiktiga ekonomiska tillväxten gynnas. Järnvägar som fungerar är ett måste. Bostäder likaså och A- kassa och sjukförsäkringar som fungerar. Åratals försummelser måste tas igen och då kan inte alla kortsiktigt bli vinnare. Det är omöjligt att fördela bördorna så att enbart de i extremt överflöd får maka åt sig. Och var är logiken när upprörda oppositionspolitiker nu närmast i falsett klagar över att t.ex. rutbidragen till rengöring av privata swimmingpooler tas bort och likaså bidragen till egna bartenders eller när några tar hem TVs stjärnkockar för att fixa lyxmiddagar. Hur kunde alliansen överhuvud taget hitta på något så vettlöst och slösaktigt med våra skattemedel?