Välfärden en gemensam brasa
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den italienska traditionen är ett resultat av årtusenden av utsatthet, barbariska rövarband, krigsherrar, elaka patroner och kleptokratisk omgivning.
Vi svenskar gör däremot en massa tillsammans. Byalagets gemenskap, baserad på långa vintrar, gles befolkning och frånvaro av ockupationsmakter. I den svenska välfärdsstaten har vi en stor brasa som värmer alla - och som kräver att alla deltar i folkförsörjningen efter förmåga.
Barnbidraget har länge varit ett symboliskt centrum för den svenska modellen. Kring idén "lika för alla" har samhällsingenjörerna kunnat bygga vidare med institutioner där alla är med och bidrar, men alla också får en släng av sleven.
Principerna har varit enkla och raka fördelningsprinciper. Dessutom har principen om "lika för alla" gynnat arbetslinjen. Den som jobbar lite mer ska inte se vinsten av sina insatser försvinna i form av minskat barnbidrag.
Och "lika för alla" innebär dessutom att man slipper en massa onödig administration i form av kontroll och förnedrande återkrav av utbetalda pengar. Det var också därför som s införde enhetstaxa på dagis. Förskolan ska vara till för alla barn. Och föräldrarna ska inte uppleva att de får betala mer om de jobbar mer. Alla slags "trösklar" ska bort så att det lönar sig att gå i arbete.
Att Alliansregeringen nu signalerar förändring av detta system tror jag beror på att den naturligtvis vill ha en opinionsdrivande politisk strid där de kan visa på skillnader gentemot socialdemokraterna - som dessutom fortfarande sitter och pillar sig själva i naveln.
För det andra är principen om inkomstberoende barnbidrag - och på sikt även en återinförd inkomststyrd dagisavgift - ett sätt att förändra välfärdsstatens inriktning. Om alla betalar skatt - men alla inte får tillbaka - kommer legitimiteten att urholkas. Fler kommer att kräva lägre skatter så att de kan bekosta sin egen välfärd.
Genom att kunna kräva "inga barnbidrag till miljonärer" sjunger Alliansen med samma slags vänsteränglar som motsätter sig att medelklassens intressen ska omfattas av socialdemokraternas politik.
Socialdemokratin har dessutom krattat manegen för en familjepolitik som är paternalistisk - som inte utgår från att familjerna vet bäst utan att socialingenjörerna ska lägga livet tillrätta åt den mindre vetande befolkningen.
Starka röster inom socialdemokratin kräver ju att föräldraförsäkringen ska riggas så att medborgarna dansar efter statens pipa och är hemma exakt lika länge med barnen, oavsett hur de värderar amning, om de trivs på sina jobb eller om de har andra skäl att vara hemma som bara de själva begriper och som politikerna egentligen ska ge fan i att lägga sig i.
Alliansen utnyttjar nu denna slarviga socialdemokratiska inställning till den generella välfärdspolitiken. Och istället för en gemensam brasa får vi många egna, som tjurskalligt håller på sitt eftersom omvärlden är ogin och klåfingrig.