Regionfrågan är en ”het” fråga i dagar som dessa. En del tycker det är självklart, en del funderar över varför och en del struntar fullkomligt i frågan. För min egen del handlar det om att rusta offentlig verksamhet för framtiden. Som socialdemokrat ser jag offentlig verksamhet som ett viktigt verktyg för att kunna ge välfärd till människor. Men om den verksamheten tillåts utarmas, så blir den generella välfärden svag och kan ifråga sättas.
Jag är övertygad om att en välfärd som vi tillsammans finansierar via skattsedeln och gemensamt organiserar är en framgångsfaktor. Därför vill jag inte att vi i Norrbotten blir lämnade kvar i vårt hörn av Sverige, när alla andra organiserar om sig i större och mer jämstarka regioner. Vi är ett litet landsting som köper vård i framför allt Umeå, totalt betalar vi för riks- och regionsjukvård en halv miljard om året. Varför kanske någon undrar, därför att ”vårt” universitets sjukhus ligger placerat i Umeå och att vi inte har all specialist sjukvård hemma i Norrbotten. Därför hamnar vi har ett köp-sälj förhållande till NUS (Norrlands universitets sjukhus) och det är inte riktigt som att ha sjukhuset som vårt eget. Jag ser bara fördelar med att NUS även blir vårt eget sjukhus!
Västra Götalands-regionen har agerat som en gemensam region i 20 år, det märks. När deras region kraftsamlar lyssnar staten, så är det bara. Visst är det ”underligt” att Norrbotniabanan som är så viktig för hela Sveriges export, just nu skyms av höghastighetsbanor mellan våra stora städer i söder? Eller ligger det något i det faktum att vi i norra Sverige inte ännu fått möjligheten att organisera oss i en region och därmed inte fullt ut kunnat kraftsamla för våra viktigaste projekt?
Jag ser ”nyktert” på tillvaron och begriper att de problem och utmaningar som sjukvården har med kompetensförsörjning, minskat patientunderlag och nya förväntningar på sjukvården inte enbart löser sig med en större geografi. Det förändringsarbetet måste sjukvården göra oavsett större region eller inte. Men patientunderlaget blir större vilket innebär nya möjligheter för specialiseringar och det ger också en stabilare miljö för utbildning och forskning.
För mig som socialdemokrat är förvaltningspolitiken, det vill säga hur staten, landsting/regioner och kommuner väljer att organisera sin del av välfärden oerhört viktig. Jag vill utveckla och värna om den svenska modellen och det betyder att offentlig verksamhet nu ska organiseras för att klara välfärdsåtaganden långt efter att du och jag inte längre behöver den.