Välfärd och skattesänkningar
Skatter. Moderaterna kommer med nya löften om nya skattesänkningar. Totalt ska det handla om 13 miljarder kronor. Ofinansierat. Fredrik Reinfeldt, och hans grå eminens finansminister Anders Borg, hoppas att skattesänkningar ska frälsa den politiska opinionen.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Moderaterna och högeralliansen arbetar i motvind. Då gäller det att ge grädde på moset. Nu har till och med de egna sympatisörerna rest ragg. I en annons i Svenska Dagbladet tar aktiva borgerliga väljare bladet från munnen.
De menar att det är hög tid för alliansen att byta ut Fredrik Reinfeldt som statsminister. Han saknar recept för att lösa Sveriges framtida problem. Dessutom menar man att han kommer att misslyckas att få den borgerliga regeringen omvald 2010.
"Vår nuvarande regering har givit oss flera bevis på sin otillräcklighet". Så inleder kritikerna sin annons. Alliansregeringen riskerar att bli en parantes, heter det. Om detta hördes inget vid rikskonferensen i Göteborg. Det var bara positiva vibbar, men med en underton av oro inför kommande val.
Enligt moderat historieskrivning är det Carl Bildt som förde Sverige in i EU, inte Ingvar Carlsson. Enligt moderat historieskrivning var Ulf Adelsohn inspiratören till dagens nya moderater. Enligt moderat historieskrivning var Gösta Bohman en märkligt framsynt politiker.
Retorik är en sak, politik något helt annat. Moderaterna tappar i väljaropinionen, men sitter i en dominerande regeringsställning. Mellan skål och vägg talar moderata företrädare frankt om sin regering. Om alliansen andas föga.
Hittills har Fredrik Reinfeldt, och hans ideolog finansminister Anders Borg, lagt all tyngd på att ge ekonomiska fördelar till dem som redan har det bra. Samtidigt kallar sig Anders Borg för feminist och Fredrik Reinfeldt för rättvisepolitiker.
Verkligheten talar ett annat språk i den nygamla högerpolitiken, där orden är många och mångtydiga. Allt medan verkligheten blir allt tuffare för de många som i dag har svårt att få debet och kredit att gå ihop i sin vardag. Deras tro på det nya arbetarpartiet har redan hamnat under lågvattensmärket.
Det handlar tydligen om att strategiskt marknadsföra en mjuk politik i media. Medan verklighetens politik är kall och orättvis. Så skedde i valrörelsen och så sker nu. Något som lurade många väljare som nu ångar sitt val. Det pratas och pratas medan det konkreta politiska utfallet ständigt ger till dem som redan har. Landet utanför storstädernas välbärgade förorter och dess människor ingår inte i de nya moderaternas verklighet.
Rättvisa och solidaritet har sällan varit något som stått högt i kurs i borgerliga regeringar. Så heller inte i denna. Istället ser vi en stadig högerkurs gärna parad med en arrogant ton mot dem som har mage att kritisera. På medborgarna lyssnar man inte. Nya orättvisor och ökade samhällsklyftor är politikens innehåll.
Sällan har en regering så snabbt förlorat ett förtroende som den nuvarande. Detta sker i en högkonjunktur och med en tillväxt som många länder i EU avundas oss. Arbetslösheten sjunker och är nere på nivåer som vi inte sett på ett par decennier. Arbetslinjen har varit högeralliansens kardinalfråga och trummas fram vid alla möjliga tillfällen, men regeringen tappar i förtroende i samma takt som arbetslösheten minskat. Märkligt.