Våld ger aldrig en fred
VÅLDET. De israeliska flyganfallen mot Gaza under julhelgen har hittills dödat mer än 300 personer. Många av dem barn. Tragedin i Mellanöstern fortsätter. Våldet eskaleras medan förhandlingar och försök till fredsuppgörelser blir allt mer avlägsna. Både palestinska Hamas och Israel har ansvaret för vad som nu händer.
Allt fler palestinier dödas och skadas när Israel under julhelgen trappade upp konflikten mot Hamas och Gaza.
Foto: HATEM MOUSSA
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Varför slår Israel till så hårt som man gör nu? Vad är målsättningen?
En fredsprocess bygger på jämlikhet och förtroende , men allt sådant grusas i takt med att bomber fälls medan desperationen växer i det tätbefolkade Gaza.
Tvåstatslösningen, den som alla inblandade parter tror på, kan knappast säkras om inte Hamas tas med i förhandlingarna och Israel lämnar sina bosättningar på ockuperat palestinskt område. I dag lever omkring 250 000 israeler på mark som rätteligen tillhör palestinierna. Det finns extremister på båda sidor som inget annat önskar än att sätta käppar i hjulet för en konstruktiv fredsprocess.
De frågor som måste lösas är omfattande och svåra. Vad ska ske med de dryga 2,6 miljoner palestinska flyktingar som nu finns i Libanon, Syrien och Jordanien? Hur tänker Israel tackla problemet med de illegala bosättningarna? Hur ska Jerusalems framtida status se ut? Hur ska de splittrade palestinierna på Västba nken och Gaza kunna enas?
Lägg därtill att Hamas inte godkänner Mahmoud Abbas som "sin" president och som motsätter sig ett fredsavtal med Israel.
Både Israel, USA och EU har stämplat Hamas som en terroristorganisation. Hamas har under senare år angripit både civila och militära mål i Israel med raketer och självmordsbombare. Då vägrar Israel, med stöd av USA, att förhandla med en organisation, som det heter, har "blod på händerna", men utan överenskommelser finns ingen fred i sikte. Allt medan människor dödas och skadas. På båda sidor.
Trots allt tal om motsatsen förstärker Israel sin kontroll över framförallt Gaza och dess dryga en miljon invånare med allt mer omfattande militära insatser. Ofta bestående av kollektiva straffexpeditioner som drabbar den palestinska civilbefolkningen hårt.
Försöken till fred har varit många och inleddes med Osloavtalet mellan Yasser Arafat och Yitzak Rabbin 1993. Sedan kom Bill Clintons försök att medla fred i Camp David 2000 och Taba 2001. George W Bush har knappast ansträngt sig för att söka en fredsuppgörelse. Även om han retoriskt hävdat vikten av en sådan.
När Yitzak Rabin mördades dog också många av de förhoppningar som fanns för en fredsprocess med riktning mot en tvåstatslösning. Det finns anledning att påminna sig om Rabins budskap som i dag tycks vara mer eller mindre glömt: "Det är med sina fiender man måste sluta fred". Så sant, men det krävs också vilja och omdöme.
Stilleståndslinjen från 1949 utgör den folkrättsliga och politiska grunden för en verkningsfull fredsprocess. På den grunden måste alla inblandade parter stå om en fred ska bli verklighet.
I grund och botten ligger mycket av ansvaret för om det ska lyckas på USA:s förmåga att förmå Israel till reträtt. Utpräglad cynism och Israels godtycke i att utnyttja sin överlägsna vapenmakt gör att låsningarna i palestinakonflikten är så hårt åtskruvade att öppningar är svåra att finna.
En fredsöverenskommelse är på sikt den enda framkomliga vägen. Med två likvärdiga stater; ett Palestina och ett Israel intill varandra, därför är en positiv fredsprocess helt avgörande. I dag känns en sådan avlägsen.