Bostadskrisen har genom åren blivit allt mer akut. Särskilt jobbig är situationen för dem med svag ekonomi. Problemet är att att många av de nya lägenheter som byggs är för dyra för dem som söker en bostad.
Det bostadsbyggandet som sker med hyror som för många passerat smärtgränsen. Något som drabbar allt fler. Boverket beräknar att uppskattningsvis 900 000 hushåll har svårt att hitta bostäder med en rimlig hyra. Inkomsterna är för låga.
I decennier har politiker ur alla läger slagit dövörat till när bristerna i bostadspolitiken kommit på tal. Den sociala bostadspolitiken finns inte längre. Idag hotar bostadsbristen både jobb och tillväxt.
Dessutom hänger just nu bostadskrisen och flyktingkrisen ihop. Enligt Boverket krävs 50 000 nya bostäder om 100 000 flyktingar får uppehållstillstånd. Lägg därtill att flertalet av landets kommuner redan har akut bostadsbrist.
Landets nye bostadsminister Peter Eriksson (MP) står inför stora utmaningar. Det handlar bland annat om att ge kommuner möjligheter till snabbare bygglov genom till exempel ett förenklat regelverk och minskade krav på detaljplaner.
Idag lever vi med växande bostadsbrist. Enligt Boverket behöver Sverige minst 700 000 nya bostäder fram till 2025. Förra året stod omkring 35 000 bostäder klara. I år förhoppningsvis 40 000.
Det är långtifrån 1960-talets miljonprogram då det byggdes 100 000 bostäder per år. Kvaliteten var kanske inte den allra bästa alla gånger, men bostadsbristen byggdes bort och till hyror som var lämpliga. Positivt är att nyproduktionen av hyresrätter och bostadsrätter just nu slår rekord. Ett byggande som dagens har vi inte sett under de senaste 40 åren.
Varje samhälle, litet som stort, måste en fungerande bostadsförsörjning. Alla har vi ett direkt fysiskt behov av en bostad.
Hur ska vi annars kunna fungera på jobbet eller i vardagslivet? Idag är det inkomstsvaga grupperna som ställts åt sidan: låglönefamiljer, ensamstående, invandrare och ungdomar.
Idag ser vi hur det bostadssegregationen fått fotfäste runt omkring oss. Med segregation skapas snabbt sociala problem. Därför behövs en bostadspolitik som både kan förebygga och rätta till de problem som växt i takt med att marknadslösningar ensamt fått styra bostadspolitikens inriktning.
En bra bostad tillhör de grundläggande sociala rättigheterna.
Kommunerna måste dessutom tvingas ta ett större bostadsförsörjningsansvar för alla invånare och inte bara bygga för en köpstark medelklass utan också för de grupper som idag har det allt svårare att skaffa ett eget boende.
Den trångboddhet som byggdes bort under miljonprogrammets 1970-tal är tillbaka. Idag är det inte ovanligt att stora familjer får klara sig med små lägenheter, lägenheter som dessutom har jämförelsevis mycket höga hyror medan ungdomar som ska ha sin första bostad inte får tag på de ettor till en rimlig kostnad som de efterfrågar.
Det krävs ett helhetsgrepp över bostadsbyggandets mål och inriktning.
Typ det krafttag som togs med miljonprogrammet, men utan de misstag som då gjordes.