Vad händer med försvaret?
BEKYMMER. För svenskt försvar var i våras förändringarna i det globala klimatet, och dess konsekvenser, den mest avgörande frågan. Allt enligt en politiskt enig försvarsberedning. Klimatfrågan kan, om de sämsta prognoserna slår in, självfallet påverka säkerheten, men verkligheten förändras snabbt. Nu är utvecklingen i Ryssland i stället huvudproblemet.
Försvarsminister Sten Tolgfors försöker greppa försvarets framtida organisation. Utvecklingen i Ryssland oroar.
Foto: Mats Andersson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Enligt ÖB Håkan Syrén är det upp till regeringen att fatta beslut om den framtida försvarsorganisationen, och om hur ett nedbantat svensk försvar ska se ut. Med tanke på hur försvarsminister Sten Tolgfors hittills handlagt försvarsfrågorna finns anledning till oro.
Den moderatledda försvarspolitiken tycks vara mer av kvartalskaraktär än långsiktig. Ena månaden heter det en sak, en annan något helt nytt.
Det är inte märkligt att ÖB Håkan Syrén känner sig frustrerad i sin roll som överbefälhavare. Nu ska vi vänta på Tolgfors nya försvarsbesked åtminstone till februari nästa år.
Hur många ska finnas i det framtida försvarsjobbet? Hur ska Sverige försvaras i en krissituation? Hur ska försvaret vara regionalt organiserat för att täcka hela landet, och vad händer inom alla de stödmyndigheter som är beroende av försvaret? Och är det just den insatsorganisation som nu skisseras som är den vi i en framtid ska ha?
Svaren från regeringen är minst sagt grumliga. Eller som ÖB uttryckt det: "Vi befinner oss i ett oerhört otydligt läge". Och mera tydligt; Sverige kan, med den nya organisation som regeringen vill genomdriva, inte självt försvara sig.
Istället hoppas man på ett Nato-medlemskap. Något som en stark opinion är emot. Det folkliga stödet för ett Nato-medlemskap saknas så gott som helt. Även om både moderater och folkpartister drömmer om Nato och Sverige.
Samtidigt låter StenTolgfors Ekonomistyrningsverket utreda varför försvarets kostnader blivit drygt en miljard kronor dyrare än vad som budgeteras för 2008. Det yttersta ansvaret ligger trots allt slutligen hos landets försvarsminister och den regeringen han företräder. Försvarsbudgeten omfattar ändå dryga 38 miljarder kronor.
Förvånande är att försvarsminister Sten Tolgfors, som ett mantra, fortsätter att upprepa att han inte varit informerad om försvarets ekonomiska kris. Samtidigt sägs från försvarsmakten att man kontinuerligt informerat försvarsdepartementet om det ekonomiska läget. Och så kommer Putin och Ryssland och ställer till det. Så visst är det bekymmersamt för alliansregeringen. I denna fråga som i så många andra.
Utvecklingen i vårt närområde, inte minst med ett Ryssland som rustar upp och som vill återupprätta Sovjettidens gamla stormaktsroll, måste självfallet vägas in i ett framtida försvarsbeslut.
Det finns anledning att utvidga det nordiska samarbetet. Vägvalet måste vara en aktivare Östersjöpolitik och att inte demonisera utvecklingen i Ryssland, men att noga följa vad som sker i de nya ryska stormaktsdrömmarna.
Samtidigt finns det ingen anledning att rusa iväg. Något hot mot Sverige finns knappast. Ett mer taggat Ryssland innebär skärpta krav på vårt eget försvar, men det får inte gå till överdrift.
Vi ska fortsätta att vara alliansfria och vi ska upprätthålla vår alliansfrihet av egen styrka. Sten Tolgfors har en hel del att tänka på fram till nya försvarsbesked någon gång i början på 2009.