Rapporten innehåller inte en enda nyhet, men Timbro lyckades ändå placera den som en nyhet i DN, redan tre veckor innan den hade publicerats. När den sedan väl var tryckt rann pressklippen bara vidare. Fortfarande utan att något nytt framkommit, kan tilläggas. De lyckades till och med skapa någon sorts skimmer av saklighet kring rapporten. Som när rapportförfattaren, Mattias Svensson, chefredaktör på det nyliberala flaggskeppet Neo, uppträdde i radio och fick frågan om hans pamflett egentligen inte bara var en lång debattartikel. Inte då, svarade han, för han jobbar som redaktör och "är van att undersöka saker och ting och se hur det ligger till" och så intygade han oss med myndig stämma, att han minsann gav en "allsidig bild, definitivt".
Men vad innehåller då rapporten? Ger den en allsidig bild av vad som hänt med den svenska alkoholpolitiken och är de slutsatser som dras rimliga? Som sagt, rapporten innehåller inget nytt. Istället är det en sammanställning av den statistik som vi känt till sedan tidigare, åtföljd av slutsatser som dock skiljer sig från de som de flesta forskare drar. Argumentationen ser ut ungefär så här: Jovisst, alkoholintaget per person har visserligen ökat med 16 procent sedan mitten av 1990-talet. Men det har minskat sedan toppnoteringen 2004. Och dessutom har det inte blivit så jävligt som många förväntat sig - rännstensfylleriet har inte ökat på det sätt som befarats och det alkoholrelaterade våldet har inte ökat. Detta är alltså inget nytt - det är kända siffror från Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och från alkoholforskningen. Så det är knappast i de siffror som tas upp som rapporten ska kritiseras. Däremot kan man notera att en del siffror som talar emot den slutsats som den ideologiskt övertygade författaren önskar dra inte tas upp eller behandlas i förbigående. Som kostnaderna för alkoholmissbruk som uppskattas till 66 miljarder. Eller att dödsfallen i leverskador följer samma trend som ökningen i alkoholkonsumtionen och har ökat kraftigt, eller att nytillkomna patienter som vårdas för alkoholskador och alkoholförgiftning har ökat sedan avregleringen. Eller att det möjligen inte är så "roligt och trevligt" för de barn som växer upp med föräldrar som dricker för mycket.
Men den främsta svagheten i rapporten ligger inte i detta, utan i övergången från statistikrabbel till politiska slutsatser.
Det är två sådana slutsatser som står i centrum. För det första att det skulle vara liberaliseringen i sig och den frihet som det ökade utbudet gett som lett till att svensken nu dricker mer vin och mindre starksprit. Det är möjligt att Svensson har en poäng, men det ska understrykas att ledande alkoholforskare avfärdar att liberaliseringen skulle vara den huvudsakliga förklaringen till övergången till mindre starkspritdrickande och mera vindrickande och att denna trend i själva verket går flera årtionden tillbaka. Dessutom har denna utveckling en baksida i form av ökat vardagsdrickande. Ett lågintensivt bag-in-boxsupande har brett ut sig i vårt land och vi har i dag ingen aning om vilka de långsiktiga effekterna kommer att bli.
För det andra, argumenterar Svensson, att då det inte blev så jävligt som en del befarade, så har liberaliseringen varit lyckad och därför ska Systembolagets monopol avskaffas. Så att han kan köpa sin sprit på Ica - för det är frihet det, och så får vi inte glömma att det blir så mycket "roligare och trevligare".
Men det finns förstås en helt annan slutsats som man kan dra av den statistik som presenteras i rapporten, nämligen följande: Drickandet per person har ökat med 16 procent sedan liberaliseringen. Det är mycket, men det hade kunnat bli ännu värre om inte Systemet hade haft kvar monopolet och om inte staten pumpat in miljoner i kampanjer mot drickandet. Samtidigt vet vi inte vilka de långsiktiga följderna blir av det ökade vardagsdrickandet, men man kan befara ökningar i alkoholrelaterade sjukdomar. De relativt lindriga effekter som liberalisering hittills har fått, kan vidare bero på att den skett inom det hägn som alkoholmonopolet alltjämt utgör. Eller mer polemiskt: Alkoholliberaliseringen har inte fått så negativa effekter som befarats, eftersom högerideologerna på Timbro inte har fått tillräckligt genomslag för sina idéer. Jag tvivlar dock på att en skrift med sådana slutsatser skulle ha getts ut på någon av högerns tankesmedjor.