Förra veckan var jag i Stockholm där Sveriges Kommuner och Landsting hade sitt månatliga sammandrag med styrelsemöte och aktuella seminarier. Under ett av seminarierna störs vi av ett gapskratt från en av deltagarna som sitter snett bakom mig. Jag funderade naturligtvis vad som flög i honom.
I pausen fick jag klarhet. Den skrattande personen hade suttit och kollat in Aftonbladets web-nyheter på sin dator och hamnat på artikeln om utsiktstornet som inte medger någon utsikt. Nyheten spred sig blixtsnabbt bland deltagarna och blev snabbt dagens snackis. Jag möttes av många breda leenden, skratt och kommentarer. Telefonen började också snart att ringa när Aftonbladet och radion med flera ville att jag skulle kommentera det hela.
Vad gör man? Försöker förklara, bortförklara, skratta med ... eller?
Det är naturligtvis inte särskilt roligt att vara måltavla för den sortens glädje. Det var bara att ta tjuren vid hornen och erkänna - det har blivit fel! Sanningen att säga, visste jag inte så mycket om det hela. Ja, beslutet att göra satsningar på Fingermanholmen, som ett närbesöksmål, har jag ju varit delaktig i. Vi har också tillskjutit pengar enligt presenterad kostnadskalkyl. Sedan har projektet dragit ut på tiden och vi har tålmodigt väntat att den sista delen, utsiktstornet, ska bli färdig.
Veckan före det blev en riksnyhet hade jag fått en rapport från en av Fingermanholmens besökare att där stod ett utsiktstorn som var för lågt, men inte hunnit kolla upp det närmare.
Väl hemkommen till Piteå kunde jag på PT:s insändarsida och web-kommentarer läsa att man, som politiker, snabbt blivit förpassad till de inkompetensförklarades skara.
Visst har vi politiker yttersta ansvaret för det som sker i kommunen, så även i denna fråga. Däremot kan det inte vara rimligt att vi, som politiker, ska behöva åka ut och mäta höjden på träden så att utsiktstornet får rätt höjd. Det kan knappast vara vår uppgift. Men det finns absolut skäl att fundera över hur vi kvalitetssäkrar vår verksamhet så att vi får det vi beställer. Där kan jag konstatera att det brustit.
Nu blev det fel och frågan är därför tillbaka på politikernas bord. Vad gäller detta torn får vi fundera vad som ska ske härefter? Ska vi avverka träd så att utsikten framträder? Går tornet att höja? Eller ska vi helt enkelt låta tornet bli vår nya turistattraktion. Utsiktstornet utan utsikt eller Insiktstornet som det döpts till i folkmun. Kanske folk vallfärdar för att se en sådan skapelse.