Under lång tid har systemet med riksrekryterande utbildningar inom gymnasieskolan, så kallade riksintag, varit hårt kritiserad av många kommuner då eleverna varit fria att söka till sådana utbildningar och kommunen skyldig att betala den interkommunala avgift som den mottagande kommunen fastställt. Detta har setts som en form av intrång i den kommunala självstyrelsen då en kommun kan besluta om interkommunala avgifter som belastar invånarna i en annan kombination. Kritiken har växt i takt med att antalet riksintag som Skolverket beviljat rusat i höjden. Inriktningen på de riksrekryterande gymnasieskolorna gick också alltmer mot gymnasieutbildningar med inriktning mot specialintressen av olika slag. Variationen speglade bara begränsningarna i den kommunala fantasin. Det fanns utbildningar med grund i snart varje slag av fritidsintresse.
När man från utbildningsdepartementets håll aviserade att man skulle skärpa kraven på de riksrekryterande utbildningarna och rensa upp i riksintagsträsket så välkomnades detta av många. Förhoppningarna var stora på att man skulle rensa hårt i djungeln av hobbyinspirerade gymnasieutbildningar som uppenbarligen riskerar att utbilda till arbetslöshet och premiera mer yrkes- och näringslivsorienterade utbildningar som tog sin utgångspunkt i lokala och regionala kompetensbehov.
Men ack så man kunde bedra sig. Effekten av den översyn som gjorts landade snarast i motsatsen. De riksrekryterande utbildningar som hade näringslivsanknytning ratades i stort sett då man ansåg att sådana kunde anordnas inom ramen för nationella program. Väljer man den snäva, och mycket underliga, tolkning som man nu gjort finns i stort sett bara utrymme för mer hobbybetonade riksrekryterande program. Det kunde väl ändå inte vara avsikten med översynen av de riksrekryterande programmen.
Med anledning av avslaget på Arjeplogs ansökan om riksintag för BilSystemTeknik skrev kommunalrådet Britta Flinkfeldt Jansson och landshövdingen Per-Ola Eriksson i går på PT Debatt följande i frågan:
"Vi erbjuder tusentals utländska ingenjörer och forskare inom bilindustrin att komma till norrbottnisk glesbygd för att testa nya bilmodeller och utveckla bilkomponenter som klarar arktisk kyla och is. Det förutsätter framgångsrika lokala entreprenörer med välutbildad arbetskraft ... Skolverket inser inte att ett specialdestinerat riksintag till en gymnasieskola i Arjeplog faktiskt är skillnaden mellan att växa och inte för en glesbygdskommun i norr."
Visst har de rätt. Därför måste Norrbottens politiska företrädare gemensamt slåss för att Skolverket och regeringen inser denna utbildnings betydelse för biltestnäringens utveckling. Vi får hoppas att Jens Sundström (FP) kan agera dörröppnare så att landshövdingen och kommunalrådet får träffa utbildningsminister Jan Björklund för att få en chans att beskriva betydelsen av denna utbildning för Arjeplog och Norrbotten. Jag förväntar mig också att socialdemokratiska politiker agerar i frågan. Det vore också på sin plats för utbildningsutskottets socialdemokratiske vice ordförande Mikael Damberg att agera i frågan, och detta skyndsamt.