Utanförskapet slår nytt rekord
JOBBEN. Utanförskapet, den borgerliga alliansens valvinnare, har ökat istället för minskat under regeringen Reinfeldt. Arbetslösheten stiger brant och väntas explodera till hösten. Regeringen kan inte fortsätta att leka SMHI. Breda arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste till.
I den moderatledda regeringens Sverige pekar alla siffror åt fel håll, mer än i andra EU-länder, och utanförskapet som skulle utrotas är rekordstort.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
EU:s finansministrar har all anledning att vara oroliga. Inte minst Sveriges. Tillväxtsiffrorna för Sverige tillhör de absolut sämsta i EU och sysselsättningen faller snabbt. Några noteringar från SCB:s rapport från första kvartalet i år jämfört med samma tid förra året: Sysselsatta minus 70 000, arbetslösa plus 99 000, långtidsarbetslösa plus 26 000. Av de nytillkomna arbetslösa är 92 000 personer som arbetat heltid och av dem är 86 000 män. Familjens huvudförsörjare har fått byta till en a-kassa motsvarande halva lönen som därtill beskattas högre än den dubbelt så höga arbetsinkomsten.
Sveriges regering tillhör de snålaste inom EU vad gäller ekonomisk stimulans för att möta krisens effekter. Befinner sig i satsarnas bottenslam, långt under Tysklands regering och bara hälften så mycket som EU-genomsnittet.
I TT:s artikel från finansministrarnas EU-möte får man intrycket att det för Sveriges del handlar om ovillig arbetskraft än ofrivilligt arbetslösa. Som exempel på svenska regeringens åtgärder för att få fart på arbetsmarknaden nämns a-kassan och jobbskatteavdraget. Samtidigt konstateras att det inte syns någon effekt av de politiska åtgärderna i EU-kommissionens rapport. Nej, inte där, men i Sverige.
Människorna har blivit fattigare och statskassan dränerad på 80-100 miljoner kronor som till huvudsakligen regnat över den rikaste tiondelen av befolkningen. Jobben försvann med högkonjunkturen och varannan arbetslös saknar a-kassa. De hade inte råd att vara med. Utanförskapet växer och är nu större än under Socialdemokraternas sista rege-
ringsmånad, september 2006. (LO-Tidningen nr 16) Det som verkligen befann sig i någon sorts utanförskap, de långtidsarbetslösa, hann aldrig ut och de unga förtidspensionärerna, 19-29-åringarna är fler än någon gång tidigare.
LO och Socialdemokraterna har bildat en arbetsgrupp som ska ta fram ett gemensamt förslag till återupprättad a-kassa. Det var på tiden. En stark a-kassa som bär över konjunktursvackor och frälser arbetslösa från att ta vilket jobb som helst, var som helst tillhör välfärdens kärna. Och är bra för samhällsekonomin, visar en rapport från OECD, som knappast kan anklagas för att vara någon vänsterorganisation.
Men det behövs mer än så. Satsningar för att rusta upp och bygga nya vägar, järnvägar, skolor och andra offentliga byggnader liksom bostäder och då även flerfamiljshus skapar jobb. Testa räddningsplankor som att subventionera kortare arbetsdag, återinför möjligheten för anställda över 60 år att få deltidspension utan att det påverkar ålderspensionen och möjligheten att stämpla av arbetsmarknadsmässiga skäl i väntan på pensionen, så att de yngre får jobba kvar eller till och med nyanställs.
Det är inte att kasta pengar i sjön. Det är att hålla samhället igång i väntan på bättre tider. Pengarna som satsas försvinner inte i något svart hål. De går ut från statskassan och minst sjuttio procent kommer tillbaka i form av inkomstskatter och skatter på alla varor och tjänster vi köper. Det blir måhända rundgång i ekonomin, men det må vara sjufalt bättre än stillestånd.