USA mot nytt Vietnam
Politik. Den amerikanska prestigetidningen New York Times har vid flera tillfällen de senaste veckorna riktat fräna attacker mot den politik som George W Bush och hans administration för i Irak. Massakern i Haditha i november förra året då 24 irakiska civila; män, kvinnor och barn dödades jämförs med USAs krigföring i Vietnam.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Pressad av vikande opinionssiffror och en allt mer skeptisk inställning till Irakkriget försöker Bush i motvind övertyga om det rättfärdiga med närvaron i Irak. Istället borde han sluta låtsas att det går bra i Irak eller som New York Times skriver: "Det är dags för Bush att antingen peka ut en riktning som vi faktiskt kan följa eller erkänna att det inte finns någon annan utväg".
Irakkriget skulle bli en snabb affär, där den amerikanska överlägsenheten skulle fälla avgörandet. Trots en del motstånd från Saddam Husseins styrkor i krigets inledningsskede såg det ut som om de optimistiska förutsägelserna skulle infrias. Irak-regimens motstånd föll snabbt samman. USA och dess allierade kunde efter bara några veckor fira den militära segern i Bagdad. En pyrrusseger har det visat sig.
Det irakiska folket kunde aldrig erövras. Visst fanns det, och finns, grupper i Irak som känner tillfredsställelse med att diktatorn Saddam Hussein störtades, men samtidigt finns ett växande motstånd mot den ockupation som fördjupat konflikterna mellan olika folkgrupper i det splittrade landet.
Sanningen är att USA och Storbritannien aldrig lyckades skapa förutsättningar för en fredlig och demokratisk utveckling i Irak. Istället uppstod kaos. Rivaliserande politiska och religiösa grupper har med terror, och med en motståndsrörelses militära medel, fått ett allt större utrymme i det maktvakuum som uppstod när Iraks civila, polisiära och militära maktapparat kollapsade.
Det är USA som sätter dagordningen i Irak. Kontroll över oljan är målet, ett demokratiskt Irak är underordnat detta faktum. Samtidigt finns en pyramidal osäkerhet om USA:s framtida avsikter. För samtidigt som Bush talar om att "när irakierna tar ett steg framåt, så tar vi ett steg tillbaka", så vet ingen hur mycket makt över politiken och ekonomin som USA är berett att lämna ifrån sig.
Närvaron handlar om oljestrategisk makt. Ett förhållanden som nödtorftigt döljs av allt tal om den allt mer odemokratiska och oresonliga kampen mot terrorismen, där allt fler civila drabbas medan de grupper som ska bekämpas försvinner och osynliggör sig som fisken i vattnet.
För USA och dess allierade, till vilka tyvärr Danmark hör, står hoppet till att situationen i Irak så småningom blir mer stabil. Någon agenda för att så ska ske tycks inte finnas. Inte heller någon genomtänkt strategi. I stället för att gå mot lugn och demokrati är Irak i snabb takt på väg mot ett inbördeskrig. Kaoset bara ökar liksom det urskillningslösa våldet. Civila dödas varje dag. Något slut på våldet är inte skönjbart.
Medan världssamfundet tiger och betraktar vad som händer i Irak, som det verkar med en axelryckning, plågas och dödas människor i allt större omfattning. USA:s misslyckande borde fått sansade politiker att reagera, men så sker inte. Istället ställs förhoppningarna tydligen till en fredlig och demokratisk utveckling i ett land som dagligen plågas av våld.
I konfliktens öga syns istället ett utdraget krig mellan olika grupper och mot ockupationsmakten USA, som är på god väg att få ett nytt Vietnam.