Upp och ner i väljaropinionen
opinionsmätningar. Den senaste veckan har vi tagit del av fyra opinionsmätningar. Samtliga har försökt att klargöra för oss hur väljarna tycker om partierna just nu och vilket parti de planerar att rösta på. Det har varit en minst sagt blandad information. När Ruab tillfrågar drygt 2 000 personer ökar socialdemokraterna med fyra procent till 38 procent och närmar sig därmed snabbt valresultatet från 2002. Mätningen gjordes dels före, dels efter tsunamikommittens rapport.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Som om inte detta vore nog kom en väljarundersökning från Skop på lördagen. Den visade att vänsterblocket tagit ledningen med två procent och att socialdemokraterna nått upp till 38 procent. Också en opinionsundersökning som hade ett ben innan tsunamikommittens rapport och det andra något efter.
Så toppade Sifo det hela med sin i söndags publicerade opinionsmätning. Den visar tvärtemot de övriga tre på ett ökat borgerligt försprång. Nu ligger alliansen drygt sju procent före socialdemokraterna och stödpartierna. Förra månaden var avståndet marginella 1,4 procent. Hela mätningen gjordes efter Katastrofkommittens rapport. Frågan är hur klok man blir på alla dessa siffror. I partihögkvarteren går säkert analyssnacket för högvarv just nu.
Sant är att den debatt som skett efter tsunamirapporten skadat socialdemokraterna. Dels för att man lagt sig lågt. Dels för att man inte snabbt åtgärdat de brister som rapporten pekat på inom utrikesförvaltningen och vad gäller krisberedskapen i statsrådsberedningen.
Så Sifo ligger sannolikt närmare den opinionsmässiga sanningen än de tre övriga mätningarna. Socialdemokraterna har skadats av tsunamidebatten. Oviljan att ta i frågan har förstärkt människors syn på socialdemokraterna som arroganta och mer intresserade av makten än av hur folk tänker och tycker.
Självklart har socialdemokraterna förlorat i förtroende. Dåligt tempo och självgodhet ger knappast extra poäng hos väljarna. Då blir sympatisörerna osäkra. Ibland heligt förbannande. Till syvende och sist är det ändå politiken som räknas. Och där går det mesta på halvfart. Vart har fingertoppskänslan tagit vägen? Nu är självfallet loppet inte kört. Det är långt till valet den 17 september nästa år. Men tsunamin kan bli en följetong om inte regeringschefen bestämmer sig för att någon ändå måste bära ett personligt ansvar för alla missgrepp.
Göran Persson har sagt att han toppat sin politiska lag. Ett i ett tidsperspektiv betänkligt uttalande. Ja-sägare och goddagpiltar är kanske bra att ha till hands i förlig vind, men när de inte klarar sina uppgifter måste de få förmånen att syssla med uppgifter där deras kunnande räcker till. Det finns för många som inte hållet måttet. Något som tsunamirapporten så tydligt visar. Folk är inte dummare än att de tycker att någon eller några borde få andra arbetsuppgifter, men regeringen tiger.
Samtidigt har den ideologiska skillnaden mellan den borgerliga alliansen och regeringens politik blivit distinktare. Ju tydligare alternativen är i svensk politik desto bättre för den politiska debatten och för människors politiska engagemang. På det området har socialdemokraterna gjort ordentliga framsteg under hösten.
Om bara några dagar har det gått ett år sedan tsunamin och kalabaliken inleddes på UD och i regeringskansliet. Något personligt ansvar för någon i ansvarig ställning har ännu inte utkrävts. Det är hög tid att så sker.