Annie Lööf (C) har länge sagt att hon inte vill bidra till en borgerlig regering eftersom en sådan förutsätter Sverigedemokraternas aktiva stöd. Orsaken till Lööfs motvilja gentemot SD är att de enligt henne utgör ett hot mot värden som bär upp den svenska demokratin.
Alternativet är en regering med parlamentariskt underlag i mitten av svensk politik. Lööf har valt att säga nej även till detta eftersom Socialdemokraterna inte var beredda att offra anställningstryggheten för svenska löntagare. Att stå upp för demokratiska värderingar är helt enkelt inte lätt för Lööf om det förutsätter att hon inte får pilla i arbetsrätten.
Att vi har en arbetsmarknad där du som anställd är skyddad från att få kicken över en dag, det är fundamentalt för att Sverige ska vara ett tryggt land för alla. I lagen om anställningsskydd (LAS) finns redan undantag, för exempelvis de arbetsplatser med färre än tio anställda.
De allra flesta småföretag, som Centerpartiet säger sig värna, är sådana arbetsplatser. Att luckra upp arbetsrätten ytterligare gynnar enbart de stora företagen, inte människan på golvet. Det handlar inte om ett stelbent system, det handlar om en modell för trygghet.
Min generation behöver inte få sina anställningar än mer otrygga. Min generation går redan på dag-för-dag-vikariat och sms-anställningar utan möjlighet att påverka sin arbetsplats eller engagera sig fackligt om något strular, i rädsla att förlora jobbet.
Det finns partier i Sveriges riksdag som vill försämra anställningstryggheten. Dessa är Allianspartierna och SD. Därför är det oerhört viktigt att Socialdemokraterna står fast vid det löfte man gav i valrörelsen: att försvara och utveckla den svenska modellen.
Sverige har fortfarande inte en ny regering. Det är ett underbetyg till partierna som inte förmått att komma överens. Men det finns områden som för Socialdemokraterna bör vara viktigare än regeringsmakten. Centerpartiets förre partiledare och statsminister Thorbjörn Fälldin sa en gång att ingen ministerpost är värd att dagtinga sin övertygelse.
Kanske skulle både Annie Lööf och Stefan Löfven (S) göra gott i att påminnas om den gamle centerledarens ord. Lööf, som uppenbarligen har svårt att välja vad som är viktigast: uppluckrad arbetsrätt eller demokratiska värderingar. Löfven, som tidigare i veckan gav beskedet att han är beredd att samtala med Annie Lööf om arbetsrätten.
När rättigheter som är så viktiga hamnar på förhandlingsbordet med de som vill avskaffa dem är Socialdemokratin ute på väldigt djupt vatten. Förhoppningsvis straffar väljarna Centerpartiet för detta längre fram, men Lööf kan mycket väl dra med sig S i fallet.
Att Löfven över huvud taget öppnar för att skära i arbetsrätten, oavsett vart förhandlingarna leder, är i sig något som kan få socialdemokratiska väljare att överge S. Och Annie Lööf behöver inte ens tacka ja till hans bud. Det är ett högt spel som jag och många i min generation inte ställer upp på, Stefan Löfven.