Unga metallare får konkurrera via lön
YRKESINTRODUKTION Igår träffade IF Metall avtal med ett antal arbetsgivarorganisationer om villkoren för yrkesintroduktion av ungdomar under 24 år som saknar relevant yrkeserfarenhet. Avtalet innebär att ungdomar i yrkesintroduktion får en månadslön som motsvara lägst 75 % av riksavtalets lägstalön.
IF Metalls ordförande Stefan Löfvén har än en gång varit med om att sluta ett kontroversiellt avtal med arbetsgivarparten. Denna gång om villkoren för de ungdomar som anställs under yrkesintroduktion.
Foto: Roger Vikström / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
IF Metall menar att avtalet innebär en stimulans för arbetsgivare att anställa ungdomar som saknar yrkeserfarenhet och att introducera dessa till mer kvalificerade arbeten och på så sätt säkra försörjningen av yrkeskunnig arbetskraft. IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä säger i en kommentar till avtalet: "Avtalet innebär också att den fackliga organisationen tar ansvar för att hitta lösningar på vår tids största ungdomsproblem, det vill säga den exceptionellt höga ungdomsarbetslöshet som råder i Sverige."
Enligt avtalet ska parterna göra en bedömning av hur lång introduktionen för den enskilde ska vara och vilka utbildningsinsatser som är behövliga för att introduktionen ska vara meningsfull.
Från IF Metalls sida är syftet med avtalet om yrkesintroduktion för ungdomar säkerligen vällovligt, men det finns ändå all anledning att ifrågasätta lämpligheten i förbundets agerande. Riskerna med avtalet är uppenbara. Frestelsen för arbetsgivarna att ta in yngre personer på yrkesintroduktionsavtalet i stället för att anställa personal utifrån det ordinarie avtalet är stort. Att en lokal överenskommelse mellan den lokala IF Metall-klubben och arbetsgivaren måste träffas innan någon kan tas in på introduktionsavtalet ger inga garantier. När arbetsgivaren sätter hårt mot hårt och säger att endera tar vi in en ungdom på introduktionsavtalet eller så avstår vi från att anställa blir det svårt för den facklige företrädaren att säga nej till anställning. Detta kommer på längre sikt att innebära en lönepress nedåt. Men det verkar IF Metall blunda för.
IF Metall verkar mer och mer anpassa sig till arbetsgivarens agenda och agera utifrån denna. När regeringen under lågkonjunkturen vägrade att stötta industrin så trädde IF Metall in och tecknade ett krisavtal som innebar att de anställda skulle kunna gå ner åttio procent i lön och arbetstid under krisen. Argumenten då och nu tangerar varandra. På något sätt känns det som om IF Metall går arbetsgivarens ärenden.
Det finns också all anledning att fundera över hur väl IF Metalls agerande stämmer överens med själva grundtanken för den fackliga rörelsen nämligen att arbetare inte ska konkurrera med varandra genom att acceptera att arbeta under sämre villkor eller lägre lön. Var tog insikten vägen om att arbetarna tillsammans på detta sätt kan få kraft att stå upp mot arbetsgivarna?